Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON OUIJOTE. 117
innerligt be honom om förlåtelse för, att han
gifvit honom anledning att skrifva så många
och stora galenskaper, då det grämde honom
ännu i dödsstunden. Och så afsomnade han
som en rättrogen katolik, sedan han i sista
stund förbannat alla riddareböcker.
Jämför man nu den andra delen med den
första, så låter det sig icke förnekas, att man
i den förra icke mer återfinner samma
uppfinningsförmåga och samma friska lynne, som
i den senare, och att äfven den onekligen bär
spår af, att Cervantes åldrats. De i den andra
delen förekommande äfventyren och
berättelserna äro endast variationer på dem, med hvilka
vi gjort bekantskap i den första. Ja, han har
till och med efter det femtionionde kapitlet,
då han fått kännedom om det streck, som
Avellaneda spelat honom, lånat idéer från denne
sin ovän. Så är till exempel uppträdet med
dödens riksförsamling ett upprepande af
äfventyret med skådespelarna hos Avellaneda,
äfvensom äfventyret med marionetterna ett
återupprepande af Don Quijotes uppträdande med
svärdet i hand vid en repetition af en af lope
de Vegas dramer. Sin största komiska kraft
utvecklar Cervantes nu, då det gäller att gissla
Avellaneda, såsom i den från det döda
uppväckta Altisidoras berättelse, hurusom
djäf-larna i helvetet plägade roa sig med att kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
