Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE. 123
som vårar i tiotal af år, att ej säga i
århundraden, till den tygellösaste verksamhet. Det
är icke vanligt, att vi erkänna våra fel, men
om vi någon gång förklara oss ha begått
bedröfliga misstag, så likna vi åter Don Quijote,
som lyckans vexlingar, stenkastningar och
kullerbyttor icke kunde afhålla från nya
obetänksamheter och nya välförtjänta
mörbult-ningar. Och hvad skola vi säga om vår
nationalära, om fäderneslandets heliga intressen,
om rättvisan och religionen? I få land skall
man finna patriotismen så lumpen, rättvisan
så underkastad godtycket, eller religionen så
undergräfd af likgiltighet eller hyckleri. Men
vår donquijotism tillåter oss icke att rycka
undan den slöja, som döljer så stort förfall,
hvilket är en dotter till historiska fakta, som det
icke är svårt att gissa. Till världens
förundran fortfara vi att vara Europas verkliga
vandrande riddare, nödtvungna hjältar, politiska
äfventyrare, som hylla de mest upplyftande
idéer för att sänka dem till en torftig
jämnhöjd med vår usla moral, vår karaktärslösa
förnedring.»
»Det är icke utan en stum smärta, som
så sorgliga tankar fylla vår själ. Cervantes
framställer sig inför våra ögon, lik en
obeveklig domare, som förebrår oss i ansigtet
vår svaghet. Hans bok förefaller oss som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
