Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
gra medel, kunna uppvisa någon
kemisk sönderdelning af jodsilfret
ge-iiom ljusets inverkan. Den nämnda
förklaringen kan derföre ej anses
tillfredsställande, och det återstår oss ej
annat än att säga, det ljusets nu
beskrifna inverkan icke härrör af dess
sönderdelningsförmåga, utan att,
denna är något derifrån alldeles specifikt
skildt.
Uti ett sådant antagande styrkas
vi, om vi gå till de andra
silverföreningar, med hvilka vi haft att
göra, nemligen ch|or- och
bromsilf-ver. Älven dessa erhålla, genom att
utsättas för ljuset, den förmåga att
på sig först utfälla silfver som
reduceras i en lösning. Men, som vi sett,
sönderdelas dessa äfven dervid, och
chlorsilfret lättare än bromsilfret.
Skulle nu förmågan att attrahera
silfver "in statu na scen t i1’ vara beroende
af ljusets kemiska verkan, så borde
chlorsilfret i detta afseende vara en
bättre substans än bromsilfret. Alt
så ej är fallet känna dock alla
fotografer, och noggranna
undersökningar med rena ämnen hafva äfven
visat det. Tvertom , - chlorsilfver är
sämst, för erhållande af en negativ
bild, broinsilfver, som svårare
sönderdelas, är bättre, och jodsilfver,
som troligen ej alls sönderdelas, är
utan tvifvel bäst. Än mer: skulle
den ofta nämnda afskiljningsförmågan
stå i förhållande till den kemiska
förändringen, så borde en längre tids
exposition i cameran verka så, att
Mden lättare och bättre framträdde,
ty ju längre ljuset får verka, dess full-
ständigare är sönderdelningen. Men
nu är det alldeles icke så.
Fotograferna känna tvertom rätt väl, att om
man mycket länge håller den
preparerade skifvan utsatt för det föremål
sotn skall afbildas, så antaga de
starkast belysta ställena ingalunda i
ut-vecklaren en mörkare, utan tvertom
en ljusare färg. För att uttrycka
detta bestämdare kunna vi säga att
negativ-skifvan i utvecklaren endast
till en viss punkt svärtas
proportio-nelt emot ljusintensiteten, men alt
sedan denna punkt är öfverskriden
de belysta ställena erhålla en gul och
genomskinlig färg. Denna, högst
e-gendornliga företeelse, hvilken man
kallat rsolarisation’\ jemte nyssnämnda
öfriga omständigheter, visa nu [-(}Tdli-gen-] {+(}Tdli-
gen+} att, som redan sades, det ej är
ljusets kemiska inverkan, som är det
väsendtliga för framkallande af en
negativ bild, utan att detta här
verkar på något annat, specifikt skildt
sätt.
Denna ljusets skilda inverkan,
genom hvilken jodsilfver och andra
kroppar erhålla förmåga att tilldraga och
fasthålla kornigt silfver, kallar Vogel
ljusets grafiska verkan. Förmågan hos
vissa kroppar alt sålunda, efter
belysning, tilldraga kornigt silfver
benämner han folografi.sk känslighet, och
den dunkla färg de i
utvecklingsbadet antaga, fotografisk färgning. Jemte
detta ställer ban nu ljusets kemiska
verkan. De ämnen som undergå
kemisk förändring i ljuset heta då
foto-kemiskt känsliga substanser och deras
färgning fotokemisk färgning. Att tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
