Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
under de allra ödmjukaste bugningar.
Detta blef honom till slut [-outhärde-]igt-] {+outhärde-
]igt+} och ännu samma sommar
flyttade han bort till en mera ostörd,
fastän vida mindre beqväm och
behaglig bostad."
"Jag erinrar mig", begynte jag
efter cn stunds paus, "ett rörande drag
af Beethoven, som jag händelsevis
helt nyss — det är endast några dar
sedan — sett anfördt i en
Wiener-tidning, och som är nära
förknippadt just med omgifningarne kring
Heiligenstadt. Beethoven hade under
ett af sina sista lefnadsår åter ën
gång besökt denna nejd i sällskap
med en vän. Femton år hade
förflutit sedan han i Heiligenstadt hade
skrifvit sin pastoralsymfoni, och
under denna tid hade han småningom
förlorat sista återstoden af sin
hörsel-förmåga. De hade en stund följt en
gångstig, som af gammalt var
Beethoven välbekant, och togo slutligen
plats vid stranden af en liten bäck.
Beethoven frågade då, om icke
några gulsiskor läto höra sig i träden.
Då frågan besvarades nekande,
yttrade han: ’på detta ställe har jag
komponerat min Scene am Bach* oeh
gulsiskorna deroppe, vaktlarne,
gökarne och näktergalarne
komponerade med mig.’ Sådan är i korthet
historien/
"Den är fullkomligt sann", svarade
min följeslagare, "oeh stället der iden
passerade borde jag rätt snart kunna
visa er; det kan icke vara långt borta
* Amlantet i pastoralsymfonin.
härifrån. Man har just under detta
år blifvit betänkt uppå att. inhägna
detta ställe och egna det uteslutande
åt Beethovens minne. Flere vänner
af hans konst ha förenat sig härom,
och meningen är att pryda platsen
med en enkel minnesvård. — Men
derborta synes ju redan sjelfva
bäcken; den skall allra säkrast vägleda
oss till stället; vi måste försöka att
taga reda derpå!"
Vi böjde åt sidan från vår
tillämnade kosa och uppnådde om några
minuter den lilla bäcken, som nu
nästan uttorkad slingrade sig långsamt
fram mellan häckar och snår.
Åtföljande dess lopp funno vi snart, på
en upphöjning vid stranden, ett
röd-jadt ställe, som utan allt tvifvel var
det vi sökte. Belägenheten var för
ingen del ovanlig eller synnerligen
pittoresk — och inga gulsiskor
hördes heller till — men det var en
fridfull landtlig hviloplats, kanske bäst
af alla egnad för ostörd meditation.
Färska spår af en rödjande hand voro
synbara, och platsens medelpunkt
inneslöts af ett enkelt jernstaket.
"Här, inom denna inhägnad, skall
helt säkert monumentet placeras",
sade mig min vän och vägvisare; "det
blir en marmorbyst, gjord af Wiens
bäste bildhuggare Fernkorn.
invigningen hinner kanske ega rum ännu
innan ni lemnar Wien. Då måste vi
bada hit ut ännu en gång, kosta hvad
det vill!"
Med rörelse lemnade vi slutligen
denna plats, så nära förknippad vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
