Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
minnet af den store mästarens lefnad
och oförgätliga verksamhet.
Vår väg ledde oss rätt snart fram
till foten af sjelfva Ivahlenberg, och
först nu begynte egentligen den
mödosamma delen af färden. Det
gällde nemligen att uppför en temligen
brant gångstig tillryggalägga en
höjdsträckning af närmare 600 fot.
Eftermiddagssolen brände het och
nödsakade oss slutligen at| på halfva
vägen söka oss en skuggrik plats för
några ögonblicks hvila.
"Dessa åldriga byggnader deruppe,
på toppen af berget", sade jag till
min följeslagare, medan vi slogo oss
ned i gräset, "taga sig, som mycket
annat här i verlden, vida bättre ut
på afstånd; jag har ända hittills
sväfvat, i den tro, att vi i dem haft
framför oss uågot af de rikt donerade
kloster, som i sådan mängd
förekomma bland Wiens närmaste
omgifningar— eller ock ett ståtligt herresäte,
tillhörigt någon af Österrikes rikaste
aristokratiska familjer. Jag ser nu
att husen äro ganska förfallna och
säkerligen till en stor del stå obe-.
bodda."
"Hela Kahlenberg är ytterst
van-vårdadt, och det är skada", svarade
min vän, "ty berget tyckes likasom
enkom vara danadt till en af Wiens
allra noblaste prydnader, och är
dessutom oss alla kärt genom sina
historiska minnen. Detta berg, som
kunde göras till ett värdigt residens
fölen furste, tillhör numera enkan efter
en låssmed. Denna grupp af hus,
med sitt afundsvärdt pittoreska läge,
står öde så när som på en
restaurationslokal och ett mejeri. Och den
åldriga kyrkan, hvars förfallna torn
ni kan se skymta fram häruppe
mellan träden, och som har spelat en
anmärkningsvärd rol i historien om
Wiens belägring af Turkarne, är
längesedan öfvergifven och öppnas
endast för nyfikne fremlingar. — Det
var nemligen här, uppe på
Kahlenberg, som Polens ridderlige konung
Johan Sobiesky hade lägrat sig med
hufvudstyrkau af den här han
medförde till den hårdt ansatta stadens
undsättning; och det var i kyrkan
deruppe ban, under natten före den
afgörande drabbningen mot
Turkarne*), beredde sig till seger eller död
*) Natten mot den 12 September 1683.
— En af Joli. Sobieskys biografer från
förra seklet skildrar situationen vid
Kahlenberg under dagen före striden på följande
sätt: "Från toppen af sjelfva berget
utbredde sig för de kristnes blickar, en
timme förrän mörkret inbröt, ett af de
skönaste men fruktansvärdaste skådespel som
mensklig makt formar åstadkomma. En
vid slätt och öarne i Donau betäckta af
tält, hvilkas prakt och lysande färger mer
erinrade om ett lustläger än om krigets
hårdhet; en oräknelig myckenhet af
hästar, kameler och bufflar; 200,000 krigare
i beständig rörelse; irreguliera hopar af
Tatarer som svärmade af och an närmast
foten af berget; en fruktansvärd eld frän
de belägrandes sida, och från de
belägrades en sådan som den kunde vara;
slutligen. en ofantlig stad, som numer endast
kunde urskiljas på tornspetsarne och pä
den eld och den rök hvaraf den
öfverhölj-des. Oupphörliga signaler, uppsända från
toppen af Kahlenberg, underrättade
emellertid de beträngda innevånarne om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
