Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
hans samvete besväras af
medvetandet om mången orättrådig handling
och han har behof af att bikta sig.
Den oförliknelige presten säger
honom då, att hans instängda cell icke
vore det ställe, der denna bikt borde
försiggå; han för hertigen hit upp
till spetsen af Kahlenberg och visar
honom all denna herrlighet, som
ligger utbredd här för våra ögon. Han
säger, att likasom det tillhör
brottslingen att inför det samhälle, mot
hvilket han förbrutit sig, erkänna sin
skuld, så bör fursten här tillstå sin,
ansigte mot ansigte med det land
han förorättat. Jag har läst detta
ställe så ofta, att jag mycket väl
mins dess ordalydelse; det lieter
nemligen (och här reciterade min vän
följaude strofer af Anastasius Grün,
dem läsaren kanske tillåter mig med
ens anföra på svenska):
"På denna nejd lian blickar neder,
Som vid ocli herrlig ut sig breder
Kring staden med dess höga torn;
Han ser fruktgårdar, vinberg, parker,
lian ser vid floden betesmarker
Och åkrar med sitt gyllne korn.
På vågen ser han fartyg gunga,
Han hör i dalen vandrarn sjunga —
"Ditt rike ligger vid din fot;
Här, i dess åsyn, gör din bot!""
Ja", fortfor min följeslagare icke
utan värma, "detta är en vacker
tanke. som Grün skall ha heder af i
alla tider. Man må säga om honom
hvad man vill : han är dock en skald,
som alltid har hjertat på rätta
stället. Ingen af våra Wiener-poeter har
sa varmt oeh modigt som ban talat
för Österrikes sak; han har sjungit
ur djupet af folkets bröst. Jag vet
endast en, som kan ställas i
jemn-bredd med, eller kanske tillochmed
öfver honom i detta afseende; det
är Nicolaus Lenau, hans
skaldebroder och vän. Men Lenau finnes ju
icke mer; hans ädla hjerta har
längesedan upphört att slå!"
"Derborta", fortfor han efter en
stunds uppehåll, "bakom dessa
vinkullar längst till höger kan ni
upptäcka skymten af en liten by, eller
åtminstone af några tak och ett
gammalt kyrktorn. Stället heter
Weidling; det är der Lenau ligger
begrafven. Det var hans egen önskan att
få sin sista hviloplats i denna
undangömda och anspråkslösa
kyrkogård ; den är belägen tätt invid ett
litet landthus, som tillhörde hans
syster och der han tidtals uppehöll sig
under de senare åren af sitt lif.
Någon gång, när vi åter få en klar och
vacker dag, vore det skäl att
företaga en tur ditut. För min del ville
jag gerna en gång återse Lenaus graf;
jag har kännt honom sjelf ganska
nära, under många år. — Men detta
hör icke hit. Jag måste nu åter bli
den som påskyndar våra steg; jag
ville nemligen föreslå att vi, i stället
för att längre dröja häruppe, fortsätta
vår vandring för att. hinna fram till
Leopoldsberg förrän solen går ner.
Vi ha icke alltför mycken tid att
ge bort."
Jag bad att fortfarande få ställa
min person och återstoden af min
dag till min erfarne ledsagares oin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
