Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3’2
skränkta förfogande. Yi nedstego,
och endast en kort stund tillbragtes
ännu uppå Kahlenberg med att taga
Mozarts lilla kammare och den gamla
historiskt minnesvärda kyrkan i
närmare skärskådande. Och härefter
skredo vi nu till fortsättandet af vår
promenad. En temligen bred och
beqväm väg förde oss i långsamt
sluttande krökningar ett stycke nedåt
längs bergets andra sida oeh fortgick
vidare utmed kammen af en ås, som
utgör ett slags lägre föreningskedja
mellan de begge topparne,
Kahlenberg och det ännu brantare
Leopoldsberg. Denna ås är till en del
bevuxen med en skön, lummig
bokskog, som ännu stod i sin fulla
grönska oeh bildade en behaglig
variation tnot de öppnare, mer odlade
nejder som omgifvit oss under vår
tidigare vandring.
Medan vi framgingo här under de
höga trädens skugga, beslöt jag att
återupptaga tråden af det samtal, som
så hastigt blifvit afklippt då vi satte
oss i rörelse från altanen på
Kahlenberg och som sedermera lemnat rum
för helt andra resonnementer. Hvad
min följeslagare händelsevis yttrat
rörande sin bekantskap med Nicolaus
Lenau hade hos mig väckt en liflig
åstundan att höra något mer om den
bekante skaldens intressanta
personlighet, och jag frågade:
’Ni har under tidigare år varit
närmare bekant med Lenau?"
"Jag har kännt konom väl,
mycket väl, och under loppet af många
år sett honom nästan dagligen."
"Och hans vän Anastasius Griin
har då kanske också varit er
personligen bekant?"
"Varit—ja, detta är det rätla or.
det, ty under senare år har jag helt
och hållet förlorat honom ur sigte.
Ni känner hans närvarande
samhällsställning, och ni skall finna det
naturligt att någon beröring oss emellan
numer icke gerna kan komma i fråga.
Ni vet att namnet Anastasius Grün
endast är en pseudonym; ban tillhör
en bland våra förnämsta familjer,
hans egentliga namn är grefve Antou
Alexander v. Auersperg, oeh han är
för närvarande pär af Österrike, d. ä.
medlem af vår herrekammare. -— Meu
så länge Lenau lefde, sågo vi
hvarandra nog ofta, oeh om det
intresserar er att höra, vill jag i korthet
omtala, huru vår bekantskap
egentligen hängde ihop."
Innan jag nu går att meddela
läsaren den berättelse som härpå
följde, måste jag skynda att godtgöra
en liten försummelse, till hvilken jag
på sätt och vis gjort mig skyldig
under loppet af denna skildring; jag
har nemligen ända hittills uraktlåtit
att för läsaren presentera den person,
som egentligen utgjort den ledande
principen och spelat hufvudro]len i
denna "Wiener-promenad". Jag bör
således nämna, att min välvillige
mentor och följeslagare i sjelfva verket
var ingen annan än -— egaren at det
kafé, der jag dagligen plägade intag»
min frukost och läsa mina tidningar.
Det var han, hvars etablissement ut’
gjorde en samlingsplats för alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
