Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
vo utarbetade under försöket att få
hvarannan motsägande uppgifter att
öfverensstämma, och äro icke
grundade på astronomiska observationer.
Miani som var den lyckligaste,
framträngde blott till 3° 34’ N.
Den olyckliga utgången af alla från
Gondakoro utgående expeditioner får
man isynnerhet tillskrifva denna stads
aflägsna läge från Khartum, derifrån
alla förnödenheter måste hemtas,
dernäst de infödde tjenarnes klena
beskaffenhet, samt den förvirring och
det armod som herrskar i de
när-gränsande nejderna. I Gondakoro
stod ingen bärare att erhålla,
lastdjur funnos alldeles icke och dock
var det en ovilkorlig nödvändighet
att resa i stort sällskap, för att
komma säkert fram. En lycklig
utgång-kunde blott ernås af en skicklig
anförare, hvars penningetillgångar voro
tillräckligt stora att tillåta honom
utrusta en talrik skara, och att så
beqvämt inrätta allt, att han så litet
som möjligt gjordes beroende af
infödingarne.
Under det att undersökuingarne om
den hvita floden sålunda blott trögt
framskredo, och geografernes
vetgirighet ömsom upptändes och släcktes
af de bristfälliga upplysningar som det
franska geografiska sällskapet
sparsamt offentliggjorde, var det framtida
resande förbehållet att följa en belt
ny plan för att uppnå målet.
Tvenne missionärer, Krapf ocli fleitmann
hade nemligen valt såsom
utgångspunkt för sina religiösa företag, en
liten ort på Afrikas östra kust, hvars
namn är Mombas och som ligger
under 4° 4’ S, litet norr om Zanzibar.
Sedan de hade lärt sig landets språk
begåfvo de sig på resor i det mre I
området och utgåfvo en berättelse!
om hvad de derunder sett och hört, I
De förvånade Europas geografer med )
det påstående, att de hade stött på!
tvenne berg med snöbetäckta toppar, j
hvilka, enligt deras utsago, måste I
ligga på ett omätligt afstånd från ku-;
sten. Deras anseende såsom trovär-j
dige författare led dock mycket der-1
på att deras berättelser icke voro
utarbetade med sammanhang och efter t
ett så konseqvent system, att de kuu-[
nat uthärda en noggrann kritik; in-1
vändningar gjordes mot deras dag-1
böckers pålitlighet, och man antog,,
att de under sina resor måste hafva;
tillryggalagt hälften, eller kanske blott
tredjedelen af den sträcka, de sjelfve
påstodo sig hafva färdats. På grund
af dessa väsendtliga oegentligheter
hyste man, ehuru orättvist, tvifvel
om sannfärdigheten af deras öfriga
uppgifter. Häftiga angrepp gjordes
från skilda håll: en del påstod att
deras berättelse om bergen var idel i
lösa påfund, andra menade att der
visserligen kunde finnas någorlunda
höga bergstoppar, men att det var
qvarz eller dolomit, som förlänat dem
det hvita sken, hvilket oriktigt
uppgifvits såsom hårrörande af snö. Det
fanns blott ganska få enskilda
personer, som, ehuru de måste frånkänts
missionärerne vetenskaplig bildning,
dock tillbakavisade den tanken att
de afsigtligt skulle velat föra allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
