Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
heten bakom ljuset, eller att Rehmann,
hvilken var Schweitzare, icke kunnat
igenkänna ett snöberg, i hvars
grannskap han flere dagar hade uppehållit
sig. Det har senare visat sig, att
dessa enskilda personer hade rätten
på sin sida, men på den tid, hvarom
vi nu tala, fördes striden med stor
häftighet, och enträgna uppmaningar
om att Afrikas ostkust måtte
närmare undersökas, läto öfverallt höra
sig.
Den närmaste företeelse, som
utöfvade inflytande på denna sak, var
den karta, Rehmann med biträde af
en annan missionär, vid namn
Er-hardt, hade uppgjort med ledning af
de upplysningar han på stället
kunnat, inhemta. Den omfattade en
betydlig sträcka, från ostkusten lill
inemot midten af landet, och stödde
sig på de infödingars uppgifter,
hvilka hade befarit karavanvägarne.
Enligt dessa skulle flere sådana vägar
löpa i parallel riktning på ett afstånd
af 150 mil från hvarandra, från
ostkusten till det inre landet, och alla
skulle leda till stranden af en sjö.
Enligt andra uppgifter skulle
tvärvägar förena hufvudvägarne med
hvarandra, och det ansågs sannolikt att
de såsom skilda omtalade sjöarne
kunde utgöra en enda sammanhängande
vattenmassa, hvilken i sig upptoge
deu på äldre kartor utsatta sjön
Ma-ravi. Den afhandling, som
missio-närerne samtidigt utgåfvo, var
skrifven med mycken förtjenst, och
kunde icke fela att bibringa läsaren den
öfvertygelse, att 60 dagsresor från
östra kusten otvifvelaktigt låg en lång
rad af insjöar, och att mera än en
väg fanns öppen för enhvar, den der
hade lust att utsätta sig för resans
besvärligheter. Endast det, ansåg man
såsom osannolikt, att det hela skulle
vara en stor vattensträcka med så
onaturliga gränsliuier som de, hvilka
Rehmann i sitt utkast hade uppgifvit.
Krapfs, Rebmanns och Erhardts
upptäckter och geografiska gissningar
trängde småningom till vidsträcktare
kretsar af läsare och ledde
theoreti-kerne på den tron att de af
missio-närerne omtalade snöbergen voro
desamma som Månbergen hos
Ptole-meus. Enligt gammal sägen skulle
Nilen leda sitt ursprung från dem,
och nu önskade man i anledning af
denna förmodan, att från Zanzibar
ett tåg skulle utrustas för att
uppsöka Nilens källor. Å andra sidan
funnos många som yrkade på att de
omtalade insjöarne noga borde
undersökas. Denna fråga var, menade
de, af stor vigt, och dess lösning
skulle knappast erbjuda några
synnerliga svårigheter. Slutligen
lyckades geografiska sällskapet i sitt
bemödande att utverka afsändandet af
en expedition, hvilken i Ostafrika
skulle förskaffa sig alla de
upplysningar sorn stodo att ernå. Det var
under åreu 1857—59 som Burton och
Speke företogo sina upptäcktsresor
till sjön Tanganyika. Som man vet
var Burton, hvilken ledde företaget,
under hela resan angripen af en
i-hållande ohelsa, som han modigt,
ehuru utan framgång sökte bekämpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
