Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Vaxljusen brunno klart, och skålar
och vaser och silfver-servisen på
bordet logo öfver att ännu se honom
qvar. Slutligen sade konfekten till
plumpuddingen :
"Hvarför, måntro, står han här och
slösar onödigtvis bort sin tid?"
Plumpuddingen svarade:
"Det kad jag idte begripa.
Kad-ske had är drucked."
Champagne-buteljerna stodo raka
och styfva, och sade aldrig ordet, ty
alla de som voro qvar hade munnen
tilltäppt. Men isen, som kände sina
krafter aftaga, sade otåligt:
"Det är då verkligen högst
besynnerligt af honom att stå här och
uppehålla oss så länge, då vi alla
vänta att han skall gå!"
De hade nemligen allesamman
beslutit att hålla en liten soirée, såsnart
gästerna aflägsnat sig.
Men den unge mannen hörde dem
icke. Han tänkte på dens hårdhet,
som han älskade. Han hade länge
tillbedt henne i tysthet, ty hon var
rik och af hög börd, medan han
deremot endast var en fattig poet, som
skref verser till hennes lof;
någongång hade hon också bevärdigat
honom med ett vänligt leende eller
till-ochmed tilltalat honom med sin
klara, välklingande röst. Denna qväll
hade han åter råkat henne; ban
hade yppat för henne sin kärlek, och
blifvit bemött med hån och förakt.
Der stod han qvar, vid den dörr,
genom hvilken hon försvunnit. Han
hörde och såg ej huru de sista gä-
sterna efterhand lemnade salen, han
qvarblef orörlig.
Slutligen föll lians blick uppå det
smala vaxljus som stod midt uppå
bordet, högre än alla de öfriga.
Hvilket slolt och strålande ljus, och huru
belåtet kände det sig icke! Det stod
i en ålderdomlig, praktfull
silfversta-ke och hade guldfransar kring sin
fot, och det sade för sig sjelf: rjag
är då åtminstone icke af talg eller
felt, eller någon del af ett simpelt
djur. Nej, jag är icke ens något
kompositionsljus, icke af blandad,
vanslägtad race. Jag är en blomma!"
Det glömde, att sedan det utgjort
en del af en blomma, hade för det
första bien förändrat dess natur, o ch
för det andra menniskor förändrat
dess yttre skepnad. Så stod nu
e-mellertid vaxljuset och trodde att det
var en ros; och ju stoltare det
kände sig, desto klarare brann det.
Men medan poeten stod och
betraktade det, kom en liten brun mal
flygande från en skrubb, hvars dörr
stod öppen emot matsalen.
Den kretsade några hvarf kring
bordet och sänkte sig slutligen ned
på ett hörn deraf för att beundra en
blänkande silfvers ked. Men vaxljuset
var afundsjuka — "Hvad, skall
denna lilla, obetydliga bruna varelse
beundra en sked mer än mig?"
Vaxljuset brann klarare.
Den lilla målen flög upp mot
ljuset, gjorde några hastiga kretsar kring
lågan och fläktade ifrigt emot deu
med vingarne.
Vaxljuset sade ej ett ord, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
