Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
arm, Erici, redan af historien äro nog
poetiskt utpräglade, eller såsom
Daniel Hjort äro inhöljda i ett mörker,
som lemnar poetens fantasi desto
friare spelrum. Författaren har till en
viss grad. behandlat verkligheten med
poetisk frihet, och några af 1597 års
händelser äro sålunda t. ex.
framflyttade till år 1599. Vi kunna
deruti ej se någonting oberättigadt, helst
hufvudkatastrofeu derigenom blott
vinner nya elementer af stor betydelse.
En annan af styckets stora
förtjenster ligger otvifvelaktigt i
karakters-teckningen. Det vill nästan synas,
som skulle någon aning föresväfvat
författaren sjelf om att detta stycke
möjligtvis kunde blifva hans enda;
med så slösande hand har han der
utstrött en rikedom på stora och dock
olika karakterer, af hvilka redan
hälften vore nog att försäkra ett
vanligt stycke om framgång. Och alla
dessa karakterer äro, kanske med
ett enda undantag, inga tomma
abstraktioner, utan verkligt lefvande
personer med kött och blod, med
hvar-ochen sitt sannt menskliga mått af
lifvets qval och fröjder; alla framstå
de derjemte djupt gripne af sitt
pathos, så att. de med lugn, några
äfven med glad förtröstan, gå i döden
för den heliga sak, de trott sig
förfäkta. Just derigenom får mången
af dem en äkta tragisk halt, der de
stå,på den rätta skiljegränsen mellan
skuld och oskuld, som ensamt förmår
ingifva åskådaren det djupa och
upplyftande medlidande, den tragiske
hjelten erfordrar.
Ehuru det Flemingska partiets man
företrädesvis äro tecknade med
synnerlig förkarlek, har författaren upp.
kallat stycket efter en annan
hufviid-person, Daniel Hjort. Denna
karakter har mycket för sig egendomligt
och är dessutom insvept i ett visat
tvetydigt dunkel, som gör det till en
allt annat än lätt sak att dechiffrera
densamma. Vi anse oss dock
ingalunda tillfredsställde med denna
karakter, sådan vi sett den utlord på
scenen eller sådan de fleste kritiker
hittills framställt den. Vi vilja här
meddela en helt. annan uppfattning af
densamma, den enda som, enligt vår
åsigt, konseqvent framgår ur sjelfva
stycket.
Daniel Hjort tror sig vara ett
hittebarn , upptaget och uppfostradt af
Clas Fleming. Han har studerat i
Wittenberg, men det theologiska
grubbel, som der vid denna tid herrskade,
har lemnat honom alldeles oberörd;
ban känner sig tvertom med all makt
dragen till en helt annan verld, den
handlingskraftiga romarverlden, och
har ifrån dess demagoger och talare
insupit en mäktig enthusiasm för
folkets och frihetens heliga sak. . Redan
straxt i början af stycket, när
sändebuden anlända för att föra
hertigens och folkets talan, aflägsnar sig
Daniel Hjort skyndsamt, sägande:
"Nu skall det boija. Jag ej mäktar höra,
Min egen tanke vill mig sjelf förföra."
Och äfven sjelf saknar han ingalunda
handlingskraft, utan är tvertom
begåfvad med ganska mycken energi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
