Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
till Svarlbäck fjärden, rodde uppför
Svarta, gingo i land och plundrade
byarne, men, då de icke erhöllo
tillräckligt byte, tågade de åter österut
till Köpmanselfven, intogo och
uppbrände köpingen (Wanai)12), men
Svenskarne, (Njemzerne) flyktade till
borgen, som låg på en höjd och
tappert försvarades. Svenskarne, som
troligen saknade tillräckligt
lifsmedel och ville rädda landet från
öde-Il läggelse, skickade sändebud till
Nov|| goroderne att underhandla om fred,
men desse gåfvo ej fred, utan
belägrade borgen i trenne dygn, under
det de härjade distriktet, uppbrände ,
stora byar, förstörde all gröda ("rike- j
dom") och qvarlemnade af boskapen
ej något enda horn. Och då de
sedermera inomskärs seglade hemåt
("tillbaka") österut, besökte de
Kaha-lahti (Kaugala) och Pernoviken ("ån"),
men derifrån begåfvo de sig
slutligen ut på hafvet och kommo alla
helbregda till Novgorod.
Af ryska historien veta vi, att
detta ströftåg företogs, då Michail
Jaro-slavitsch regerade i Novgorod. I
slutet af denne furstes regering företogo
(1318) Novgoroderne åter ett
plundringståg till Finland, för att hämnas
på Svenskarne för deras framgångar
,2) Att köpingen och borgen måste
ligga vid. Köpmanselfven är sjelffallet, fastän
det ej framgår af krönikornas berättelser.
Af hvad orsak skulle man väl hafva
uppfört köpingen (staden Wanai) vid
Svartbäck, på hvilken ingen handel idkades. Åt
hr S. E. ensam lemna vi nöjet att
"förflytta" Borgbacken till Svartå.
vid och på Ladoga sjö. Denna gång
seglade de ända till Aurajoki,
hvarest Åbo stad och Kuustö biskopssäte
uppbrändes, vid hvilket tillfälle en
stor mängd af för Finlands äldre
historie vigtiga handlingar anses hafva
blifvit lågornas rof.
V. L. C.
Om fallande stjernor.
Det är en egendomlig,
svårförklarlig, halft vemodsfull känsla, som
griper betraktaren, då han en vacker
augustinatt beskådar det vida
himlahvalfvet, beströdt med otaliga
stjernor, och dervid ser, som han tycker,
den ena efter den andra af dessa
skimrande punkter falla från fästet
och med stor hastighet slungas
genom rymden samt för alltid försvinna
i det omätliga fjerran. De känslor,
som födas vid detta underbara
skådespel, hafva äfven gifvit sig luft i
snart sagdt en oändlig mängd af
poetiska skapelser, der de alltefter
skaldens individualitet och
sinnesstämning iklädt sig olika former. Så
säger oss Béranger i sin vackra sång
Les étoiles qui filent, att den fallande
stjernan är ett tecken på, att en
menniska i det ögonblicket upphört att
lefva, ty hvarje dödlig har sin
stjerna som styr hennes öden, och när
hon utandas sin sista suck, då faller
äfven denna stjerna. Så är det, då
den glade och lycklige sångaren stilla
slumrar in i döden midt ibland vin
och vänskap; så är det, då den mil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
