Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
detsamma, vi känna dess verkningar,
vi äro nöjda eller missnöjda dermed,
vi göra våra anmärkningar derom
och arbeta kanske på att ändra
detsamma, och dock måste erkännas att
man har svårt att säga, hvad
samhället är. Man vänder sig till de
klassiske författare, som skrifvit i
samhällsläran, och efterletar hos dem en
definition som kunde utreda frågan,
men man finner snart att de få, som
försökt att i bestämda ordalag uttala
sig rörande detta ämne, icke lyckats,
samt att deras definitioner äro allt
annat än hållbara. Cicero säger, att
ett samhälle är en samling af
menniskor, som är förenad genom
gemensam fördel och öfverenskomna
rättsnormer *); Grotius, att det är en
samling af frie män, förenade för
gemensam nytta och för åtnjutande af
ett lagbundet tillstånd**). På samma
sätt ungefär uttrycker sig äfven
Bur-lamaqui jemte flera andra, och
Rousseau har uttalat en likartad åsigt,
ehuru bestämdare, i sin bekanta lära
om att samhället är en förening som
uppkommit genom ett kontrakt
emellan individer, hvilka beslutit att
underkasta sig gemensamma lagar. Men
om samhället är detta, frågar man
sig, hvarigenom skiljer det sig då
ifrån ett bolag? Ett sådant, t. ex.
*) "Respublica est coetus muLtitudinis,
juris consensu et utilitatis communione
sociatus" (Cicero, ile Ttepuhlica, lib. I. 25.)
**) "Civitas est coetus perfectus
libero-rum hoininum juris fruendi et communis
utilitatis cau8a sociatus." (Grotius, de Jure
belli ac pacis, lib. 1. cap. 1.)
ett assuransbolag, är ju äfven en
förening af menniskor som slutit sig
tillsammans för gemensam fördels skull
och som uppgjort för sig
gemensamma normer. Och orn man äfven
e-mellanåt benämner sådana föreningar
samhällen eller samfund, så erkänner
man ju dock alt de i alla fall äro
något helt annat än statssamhället,
hvarom här är fråga. Dessa
definitioner äro derföre uppenbarligen tör
vida, ty de omfatta äfven andra
saker än dem de vilja beteckna. Och
utan svårighet inses, att de på
samma gång äro tör trånga och icke ens
innesluta det verkliga samhället i sig.
Ty hvarochen finner läl t att han
tillhör samhället, icke tillföljd af något
sitt eget beslut, föranledt af ett eller
annat motiv, utan redan blott och
bart genom sin tillvaro i verlden,
samt att det lika litet beror af hans
beslut att undandraga sig detsamma.
Ty samhället tillämpar sina
lagbestämningar och normer, så långt
deras makt sträcker sig, på alla
medlemmar, ulan afseende på, huruvida
de vilja tillhöra detsamma eller icke.
Men hvad som mest af allt röjer de
anförda definitionernas bristfällighet,
är den förutsättning de innebära, att
det menniskorna emellan kunde
finnas ett annat slags tillstånd än
samhällstillståndet, d. v. 8. att
menniskorna annorlunda än i samhällen
kunde lefva jemte hvarandra och
träda i inbördes beröring. Ty hvad
man velat kalla ett naturtillstånd, ett
tillstånd, som skulle vara ett
ursprung-ligare och från samhällstillståndet helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
