Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
skönjas genom den afgjorda hätskhet,
hvarmed isynnerhet preussiska
deputeradekammaren ständigt förebrådde ministèren dess
antinationella politik rörande Holstein.
Sådan var ställningen, när de begge
tyska stormakterna beslöto att besätta
Slesvig, för att derigenom undvika hvarje
sammanstötning mellan danskarne och de
tyska förbundstruppenia och skjuta hela
frågan om arfföljden i bakgrunden, på
samma gång de gåfvo sig sjelfva utseendet af
att verksamt befordra Tysklands intressen.
Deras beslut kan väl till någon del
förklaras ur nödvändigheten att förekomma den
tyska rörelsen, innan den öfverflyglat dem
sjelfva. Men några motiver till detta
beslut böra derjemte sökas i den falska
ställning, v. Bismarck sjelf intog gentemot den
preussiska nationalrepresentationen, och den
skenbara omöjligheten för honom att på
hederligt sätt komma ur denna ställning
annorlunda än genom ett krig. Det är
nemligen afgjordt, att Preussen varit den
egentliga upphofsmannen till hela företaget och
att Österrike blott följt med, i hopp att så
undvika en allvarligare konflikt, som
syntes det vådligare än något annat land, och
kanske äfven för att ej lemna sin gamla
rival, Preussen, initiativet i denna sak.
0-sterrike hade också mest att förlora på
saken, ty det kunde förutse, hvad som
äfven inträffat, att. dess uppträdande denna
gång skulle förstöra alla de sympatier, dess
sednaste sommar visade ifver för den
tyska enheten tillvunnit detsamma i södra
Tyskland. Men i dess ögon gällde
bibehållandet af verldsfreden långt mer än
hvarje annan sak.
Innan de begge tyska stormakterna
skre-do till sjelfva besättandet, framställde de
sitt förslag för tyska förbundsdagen och
anhöllo om dess bifall dertill. Svaret blef
nekande, ty, tillföljd af det obestämda i
sjelfva förslagets ordalag, kunde det
öfriga Tyskland derunder misstänka endast ett
försök att uttränga Augustenburgaren från
Holstein, för att snart återlemna både
denna provins och Slesvig åt Danmark. Man
nöjde sig icke blott med ett afslag, utan
protesterade äfven på förhand emot
stormakternas rätt att sända sina trupper till
Holstein, hvilket land numera vore besatt
af förbundets trupper och stode under dess
särskilda förvaltning. Preussens och
Österrikes sändebud förklarade nu helt öppet,
att deras regeringar engång för alla
beslutit taga den slesvig-liolsteinska frågan om
hand, utan att akta på några invändningar
från förbundets sida. De
preussisk-österrikiska trupperna, enligt uppgift 50,000
(andra säga 80,000) Preussare och 30,000
Österrikare, fingo genast marsch-ordres och
allt häntydde till en början på att man
ämnade lemna åsido alla konsiderationer för
de mindre tyska staterna-
Inom några dagar modifierades doclc till
en del ställningen. De mindre tyska
staterna, svårt sårade i sin värdighet, visade
sig ej ämna fördraga saken lugnt, utan
hotade att med våld motsätta sig hela
företaget. Det såg för ett ögonblick ut, såsom
skulle ett inbördeskrig utbrista i Tyskland.
Bayern tänkte redan på att mobilisera sin
armé, att inbjuda de andra staternas
ministrar till en konferens, ja till och med
att sammankalla ett tyskt
nationalparla-ment. Den preussiska
deputeradekammaren antog en resolution, att medborgarne
med alla lagliga medel borde motsätta sig
regeringens politik, såsom endast ledande
till att åter lägga hertigdömena under
Danmarks spira. Frankrike underblåste öppet
oenigheten, i hopp att lasta de mindre
tyska staterna vid sig och kanske åtenipp»
rätta Rlienförbundet. Österrike och
Preussen funno då för godt att afsäga sig allt
trots och söka lugna de upprörda sinnena.
De utsände ett cirkulär, deri de
försäkrade, att de ingalunda ärnade gå t37ska
förbundsdagen i förväg eller på något sätt
inskränka dess förvaltning af Holstein. De
begärde endast fritt genomtåg, för att
besätta Slesvig såsom en pant på att den
tyska befolkningens intressen i delta land ej
skulle förbises vid den framtida
uppgörelsen. General Wrangels befallning till för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
