- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
140

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

hällsklasser, så i städer som på
landsbygden, katholska föreningar af
olika syften, reste sig kloster och
inrättades undervisningsverk. Men å en
annan sida töfvade icke heller
opinioner och organer för densamma af
motsatt riktning, ■— de flesta förra
uppspirade ur inhemsk grund, men
åtskilliga voro införda af fremlingar,
som i detta frihetens land sökte
utrymme för sina tänkesätt — att låta
förnimma sig. Bland dem
framträdde icke blott, såsom närmast
bildande motstycke till de nämnda
religiösa sträfvandena, doktriner ur
filosofernas från adertonde seklet skolor
och variationer deraf ända till
samtidens mest obundna antikyrkliga
fördomsfrihet; ett öfvervägande antal
utgjordes af allmänt liberala,
progres-sistiska theorier öfverhufvud,
beträffande såväl det intellektuella som
sociala området. Ocli liksom de
kle-rikale inom upprättade samfund
sökte inbördes föreningspunkter,
organiserades å det andra hållet en
myckenhet sällskaper, klubber, ordnar o. s.
v., börjande från dylika, stående på
vanlig humanistisk botten och
slutande med Frimurarnes loger.

Men under allt detta aflade
nationen från början talande bevis på
hofsamhet i handlingssätt och förmåga
att, jemte denna rörlighet,
vidmakthålla ordning uti det bela. Nu
visade sig ock vigten af historiska
traditioner och minnen. Ty ovilkorligt
ledes åskådaren att ur de i folkets
sinne fastrotade och kära
erinringarne 0111 de ärofulla framfarna tider,

då landets betydenhet stod tillsammans
med och i mycket berodde på
frivilliga anslutningar mellan
medborgare, gillen af många slag, till en stor
del härleda den sjelfbeherrskning,
hvarmed landet, utan störande intryck,
såg alla dessa nybildade föreningar
verka. Betraktade man nemligen
förhållandena med hänsigt till den
stora allmänheten, varseblefvos
öfver-hufvudtaget icke under den ifver, som
utvecklades afsamtliga associationer —
om hvilka dock som ett gemensamt
drag vid denna tid ännu gällde att de
stodo utom sferen af den egentliga
politiken för dagen, hvilken de ej
berörde — och i trots af de debatter,
som emellan de båda hufvudlägren
och deras underafdelningar inleddes,
samt de mera eller mindre oförtäekta
beskyllningar, hvilka omsider under
växande värma läto förnimma sig, å
ena sidan för ultramontanska
tendenser och bemödanden att förvärfva
dessa spridning bland menigheten, å
den andra för sträfvandet att utbreda
rationalism och omogna
progressisti-ska åsigter — under allt detta
varseblefvos icke några försök att med dåd
eller tvång göra intrång på den
andre partens område. Tvärtom: de
de andliga kongregationerna å ena
och klubberna å andra hållet höllo
sig uppe och utvidgade sig vid
sidan af hvarandra, i det hvarderas
anhängare gingo tillväga under
vädjande till öfvertygelsen, och med
begagnande i öfrigt af blott lagliga
medel dem staten tillerkände sina
medlemmar. Gaf man å en annan sida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free