Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
farande på sin plats och förberedde
sig att, när dem dertill tillfälle
lemnades, oförtäckt skänka sitt system
tillämpning.
Från nu framgent inträder i sjelfva
verket opinionernas närmare samband
med och inverkan på politiken. Men
huru samhället öfverhufvud med
framgång genomgick äfven dessa för dess
fasthet pröfvande skiften, är förtjent
att betraktas.
Annalkandet af förändrade
förhållanden bebådades i sin mån
afdeå-sigter, dem en af landets mera
utmärkte patrioter, till hvilkens ord
man vänj t sig att lyssna — den
förut nämnde Devaux — uti en spridd
tidskrift, Re me Nationale, uttalade.
"Såväl Katholikernes som de
Liberales tendenser äro numera konseqvent
utbildade. Det styrande kabinettet,
stödjande sig på de förra och med
deras program till hufvudmål, har
under senaste tid ej lyckats
tillfredsställa landets allmänna anspråk. Det
har det ej, oaktadt dess försök att
icke heller stöta den andra sidan, och
i trots af det sken af juste-milieu,
hvarmed detsamma sökt omgifva
sina handlingar. Må folket
hädanefter pröfva verkan af en oblandad
liberal förvaltning; dennas stund är
kommen och under densamma skola
ock konstitutionens välgerningar
blifva större." Orden voro så mycket
betydelsefullare, som de kunde
anses uttycka meningen äfven lios
författarens förtrogne, liberalismens
koryféer, Lebeau och Rogier. De
inneburo ett erkännande att Unionens ford-
ne befordrare höllo en modifikation
af densamma och den inre politiken
för påkallad af behofvet.
Fakta ådagalade emellertid att
dessa förutsättningar tillsvidare voro
förhastade. Majoriteten af
representationen, katholsk och unionistisk, var
icke hugad för frångående af den
intagna ståndpunkten; en homogen
liberal styrelse vann icke dess
sympathier, utan var tvärtorn densamma
väsendtlig! motbjudande. Kabinettet
Lebeau-Rogier, soin verkligen af
regenten kallats att intaga det
afgåen-des rum, lyckades ej bibehålla sig
mera än ett år (1840—1841); det
föll för ett misstroendevotum af
senaten, beroende mera på afvoghet
emot dess hållning i allmänhet än
enskilda åtgöranden, hvilkas
gagneliga beskaffenhet ej kunde bestridas.
Afgörande ord hade likväl inom
maktens region blifvit yttrade; fejd
var inledd emellan de båda lägren.
Ivatholikerne, uppskrämde af faran
och fruktande dess återkomst,
beslöto att, så mycket i deras förmåga
stod, befästa sin ställning. 1 deras
spets trädde inom tninistèren
No-thomb, tillförene liberal och
förbunden med de fallne cheferne, men
sedan de senaste vexlingarne stödjande
sig på högern och den del af
venstern, som hyllade sig till
densamma. Hans embetsbröder buro för det
mesta samma prägel och deras
sträfvan gick ut på att, under smärre
medgifter för den senare fraktionen,
i sjelfva verket fullfölja den förras
syften och betrygga suprematin hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
