- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
150

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

7 à 8 fot långa, andras ändpunkter
deremot ej uppnåddes vid 9 till 10
fot under kulturlagret. Otvifvelaktigt
hafva de — såsom ock nedan skall
visas — sträckt sig öfver vattenytan
och således ursprungligen haft en
vida ansenligare längd; de utgöras för
det mesta ej af hela stammar, utan
äro träd, splittrade i tre à fyra
delar. Alla äro nedtill spetsade dels
genom huggning med stenverktyg,
såsom huggytorna klarligen
ådagalägga, dels medelst bränning. Emellan
de vertikalt stående pålarne
anträffades ock horizontalt liggande
bjelkar, hvilkas bestämmelse vi nedan
skola redogöra för.

De verktyg, som påfunnos, äro,
såsom ofvan nämndes, nästan
uteslutande af sten, ben och lera. Stenen
är förarbetad till verktyg af nästan
alla de från stenåldern bekanta
formerna, hvilka det dock här ej är på
sin plats att närmare beskrifva: den
härför intresserade är äfven i tillfälle
att se flertalet af dem representeradt
i den lilla samling, hvilket
härvarande universitet benämner sitt
"elhnogra-fiska museum." En bland de funna
bilorna må vi dock särskildt nämna,
emedan hon i förening med det
ofvan omtalade lilla bronsarmbandet
bevisar att pålbyggnaden -vid Meilen
fortvarat ända till bronsålderns
begynnelse. Denna bila bär nemligen spår af
ett påbgynt borrningsarbete, som
blifvit utfördt medelst en metallcylinder,
hvilken i hålet qvarlemnat en
uppstående, fullkomligt cylinderformig
stenkärna. Dylika bilor hafva äfven

i Skandinavien blifvit funna; i
skafthålet till en fanns tillochmed ännu
qvarsittande den vid borrningsarbetet
begagnade bronscylindern. — De
stenarter, som här blifvit förarbetade,
äro dels för Schweiz inhemska, dels
från andra länder införda, ja
åtskilliga yxor äro tillochmed förfärdigade
af nephrit, som endast ifrån Asien
kunnat finna vägen hit, ett
ojäfak-tigt vittne om de mest utsträckta
handelsförbindelser redan i den gråa
forntid, som arkeologin benämner
stenåldern.

Af ben förfärdigade nålar, mejslar,
metkrokar och prylar, hammare af
hjorthorn, knifvar af vildsvinsbetar
och prydnader af genomborrade
björntänder funnos i stor mängd.
Äfvenså uppgrofvos flere högst plumpt
formade lerkärl, alldeles liknande dem
man i hela Europa finner i
grafkum-mel från stenåldern. De äro
förfärdigade utan tillhjelp af
krukmakare-skifva, endast på fri hand och
brända i öppen eld, så att massan icke
behörigen jemnt genomvärmts, hvadan
detta slags kärl äfven äro fullkomligt
klanglösa. Leran är för bättre
styrkas skull bemängd med groft grus af
sönderkrossade kisel- och
granitstenar, hvarigenom äfven större
eldfasthet förlänades kärlen, hvilka, såsom
deras af sot svärtade bottnar
tydligen utvisa, varit begagnade som
kokkärl. De äro för det mesta dels
spetsiga dels konvexa i bottnen, så att
de för att kunna stå nödvändigt
behöfva ett underlag, hvilket man äfven
påfunnit i form af tjocka, plumpt gjor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free