Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
eka ansenlig tidrymd, som omfattar
alla de tre arkeologiska perioderna.
Denna höga ålder bestyrkes
yttermera genom upptäckten af flera
lager pålverk och eldstäder på
hvarandra, ett bevis för att man under
byggnadens långa tillvaro nödgats
medelst förnyade påhöjningar ersätta
de inkräktningar vattnet och
torf-bildningen gjorde på de ursprungliga
lagren. — Utan tvifvel hafva dessa
med de schweiziska pålbyggnaderna
så nära sammanfallande trädholmar
haft samma orsaker att tacka för sin
uppkomst, nemligen behof af skydd
och säkerhet, och det intresse de
många i dem gjorda fynden påkalla,
’ ökas ännu mera, då man i de Iriska
annalerna finner dem ofta omtalade
och tillochmed namnen på deras
inbyggare upptagna. Den yngsta
omnämnes år 1610 och under bela den
föregående historiska tiden spela de
en vigtig rol i landets krigshistoria
såsom de befästade platser, dit de
talrika småcheferne under sina
inbördes fejder togo sin tillflykt, eller dit
de bragte sitt byte och sin egendom
i säkerhet. Häruti och genom sina
små dimensioner skilja de sig således
väsendtligen från de schweiziska
pålbyggnaderna, som utgjorde
stadigvarande boningsplatser, och dem man
lämpligast kan tillägga karakteren af
by eller köping, under det att Irlands
crannoges bäst motsvara medeltidens
små befästade borgar och slott. —
Slutligen må nämnas att man i den
aflägsnaste orienten, på de
Ostindiska öarne och nya Guinea funnit in-
nevånarne med synnerlig förkärlek
använda detta egna byggnadssätt, i
det att ej blott deras byar äro
uppförda på pålar i lugna, undangömda
vikar på något afstånd från stranden,
utan ock de tempel, hvari de
förrätta sina religiösa ceremonier. Den
bekante resanden Dumont deville
gifver oss en ganska detaljerad
beskrifning på ett dylikt gudahus,
begagnadt af Papuas på nya Guinea,
hvilket uppbars af pålar, plumpt
skulpterade som karyatider och hvartill
han omnämner flere motstycken på
ön Celebes, der föröfrigt en hel stad,
Tondano benämnd, ända till början
af detta århundrade, då den
förstördes af Holländarne, var byggd i ett
träsk på pålar. — Vi finna i detta
öfverensstämmande lefnadssätt hos så
vidt skilda folkslag en ytterligare
bekräftelse på iakttagelsen att
menniskan på en viss låg kulturgrad af sin
instinkt helt afsigtslöst ledes till
fullkomligt analoga frambringelser,
likasom samma djurart öfverallt
karakteriseras af samma vanor. — Och
likasom arkeologin förmått upplysa
mycket dunkelt i de förgångna
generationernas lefnadsförhållanden,
hvilka tillhöra den förhistoriska tiden,
genom .jemförelse med lefvande vilda
folkstammar, som antagligen befinna
sig i samma utvecklingsstadium, så
torde äfven för andra vetenskaper t.
ex. språkforskningen och mythologin
en rik skörd vara på samma fält att
göra, hvilken till en del väl också
redan är påbegynt.
Återstår ännu att besvara frågan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
