- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
180

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

från deras sida som verksamt
deltagit i slutkampen mot Napoleon, och
på skadeersättning från deras, som
genom honom mycket förlorat,
trängde sig genast så i förgrunden, att
alla åtgärder för, ja all tanke på en
mera nationel och konstitutionel
gestaltning af de europeiska staterna
alldeles förbisågos och uteblefvo,
oaktadt behofvet deraf nogsamt var
vaket och äfven af mången utmärkt
man utom kongressen med eftertryck
uttalades.

Alla de egenskaper som kunna
göra en skicklig diplomat i despotisk
anda, funnos i hög grad förenade hos
"koalitionens minister", ledaren af
Österrikes politik, kongressens
president, furst Metternich. Såsom oftast
fallet är med framstående
pesonlig-heter har äfven han blifvit mycket
olika bedömd af olika partier. Det
nationelt liberala partiet i Tyskland
har bedömt honom såsom en
ränk-full och slug, men medelmåttigt
begåfvad inan, hvars högsta
statsman-nasträfvan det var att föröka
Österrikes territorium och sedan
sammanhålla denna massa under en absolut,
alla liberala riktningar förqväfvande,
envåldsmakt. Hans anhängare åter
förklara honom för ett sällsynt
stats-mannasnille soin med okufvelig
konseqvens bragte ordning i ett kaotiskt
rike, förskaffade Österrike ett högt
anseende i Europa och med sann
patriotism oaflåtligt verkade för dess väl.
När man betänker huru föga hans
verksamhet befordrat detta väl, ja,
att Österrike bar måstat öfvergifva

det Metternichska systemet, för att
icke gå sin upplösning tillmötes, —
blir man dock mera böjd för att
a-doptera den förra meningen. Af hans
uppträdande vid Wienerkongressen
finner man ju ock att han var en
vän af intriger och kabaler och föga
grannlaga i valet af medel. —
Metternich erhöll genom sin
ställning-såsom den kejserliga värdens, Frans
I:es, högra hand samt kongressens
president, ett afgjordt inflytande på
förhandlingarne — ett inflytande som
redan då af mången förutspåddes
såsom skadligt; hvilken spådom
nogsamt besannat sig.

Af de öfriga vid kongressen
närvarande diplomaterne spelade ingen
en så betydande rol, som
Bourbo-nernes sändebud, denne man, som
besvurit den ena statsförfattningen
efter den andra och förrådt dem alla,
— men dervid, såsom Napoleon
sade, alltid lagat så att han haft
lyckan till medbrottsling, — denne man,
som påstod "att språket är
uppfunnet för att dölja tankarne", denne,
idealet för en diplomat af gamla
skolan — med ett ord: Talleyrand. O
aktadt man i början ville vägra
honom, det besegrade Frankrikes
representant, allt tillträde till kongressens
sessioner, erhöllo dock snart hans
påståenden en öfvervägande
betydelse. Han var egentligen den ende vid
kongressen, som insåg och uttalade
nödvändigheten af att vid de
invecklade frågornas lösning följa
bestämda principer. Det var onekligen
särdeles skickligt af honom, de gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free