Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
mot revolutionen och Napoleon, oeh
sedan de ändtligen vunnit segern,
kände behof af att fira denna seger,
att jubla öfver att de långvariga
ansträngningarne ändtligen burit frukt.
Men det ändlösa uttänjandet af dessa
festligheter på arbetets bekostnad kan
väl icke betecknas såsom annat än
ett hjertlöst lättsinne. Ty mörk,
mycket mörk var fonden till denna
lysande tafla. Österrikiska hofvet
ensamt depenserade 30 miljoner på sina
fester, medan tre år förut en
statsbankrutt bragt tusende familjer till
tiggarstafven, och finanserna
fortfarande befunno sig i det bedröfligaste
skick; medan en förfärlig hungersnöd
rasade i Siebenburgen, och 50,000
invalider afspisades nästan blott med
löften.–-Man kan föreställa sig
hvilken orolig spänning måste
beherrska sinnena i Europa under
förväntan på kongressen, af hvars åtgärder
så många miljoner menniskors väl
eller ve berodde. Emellertid hade
dess öppnande uppskjutits från
början af Augusti till den 1 Oktober,
oeh sedan, under September månad
år 1814, kongressens medlemmar
församlats, förklarade man den 8 Okt.
att förhandlingarne skulle öppnas den
1 November. När dessa sålunda
på-begynts erfor allmänheten genom
tidningarne att man till en början
sysselsatt sig med granskningen af
fullmakterna. Sedan förgingo fyra
månader, under hvilka ingenting
förspordes om kongressens verksamhet.
Allmänheten fick under tiden åtnöja sig
med de mest svulstiga och svassan-
de beskrifningar öfver de lysande
nöjena i Wien. Slutligen, efter de
nämnda fyra månadernas förlopp,
publicerades det att ännu intet annat
blifvit afgjordt än Genuas
införlifvande med Sardinien och Hannovers
upphöjande till rang och värdighet
af konungarike. Ej underligt, om
sålunda det lifliga intresse, hvarmed
kongressen först omfattades,
småningom öfvergick till en dyster
likgiltighet för densamma. Den allmänna
meningen senterade mycket väl, och
säkert med en känsla af bitterhet,
furstens af Ligne bekanta qvickhet:
"le congrès danse, mais il ne marche
pas."
Men det var minsann också lättare
för diplomaterne att med de
tjusande damerna dansa och njuta af
lifvet, än att utreda den förfärligt
intrasslade härfva, den europeiska
politiken då erbjöd. Denna utredning
blef så mycket svårare, som
diplomaterne, hvilket straxt i början
förmärktes, i allmänhet icke utgingo
från några ledande idéer, icke
baserade sig på några allmänna
folkrätts-liga principer. De hade från det
förgångna seklet ärft den uppfattning af
sin ställning som gjorde dem
uteslutande till de dynastiska intressenas
försvarare. Äfven dermed kunde väl
lyckliga resultater åstadkommas, der
regenternes intressen öfverensstämde
med nationernas. Men sådant var
visst icke alltid fallet. Och just
detta, just dessa dynastiska intressen, i
sammanhang med de öfriga, och
ganska naturliga, anspråken på belöning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
