- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
192

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

intensivare färg, men strax derpå blekna
till nästan fullkomlig färglöshet samt
återvinna sin vanliga färgteckning endast
långsamt. Man känner äfven att foreller, som
äro inneslutna i ett täckt kärl, derifrån
allt ljus är utestängdt, vid lockets
aflyf-tande hastigt blekna, och skall detta
isynnerhet vara fallet med de mörkast
tecknade samt af fiskare tillskrifvas skrämsel.
Agassiz har förklarat dylika fenomener
vara beroende af en rikligare
pigmentsafsön-dring och en derpå följande plötslig
re-sorption; v. Siebold anser deremot att alla
dessa färgförändringar framkallas
uteslutande af en mekanisk inverkan pä cutis.
Enligt hans undersökningar finnas både i
de öfre och undre lagren af fiskarnes hud
egendomliga ihåligheter, som innesluta ett
finkornigt svart eller rödt färgämne och
blifvit kallade kromatoforer. Dessa
kromatoforer ega förmåga att ganska hastigt
sammandraga sig, men att blott långsamt
åter utvidgas. Det är sannolikt, att det
finkorniga färgämnet finnes suspenderadt,
likasom uppslammadt, inom en kontraktil
substans,, genom hvars sammandragning
och utvidgning den olika fördelningen af
färgämnet hos fiskarne framkallas. De
svartkorniga kromatoforerna hafva i
ex-panderadt tillstånd en stjernformig figur med
många, särdeles långa och flerfaldigt
förgrenade strålar, hvaremot de rödkorniga
äro mycket mindre och visa endast få,
korta och högst obetydligt förgrenade bihang.
Genom yttre mekanisk retning
kontrahe-ras begge slagen af kromatoforer till
ytterst små, svarta eller röda, runda
punkter, hvarigenom ett svart eller rödt parti
af en fisk ganska hastigt kan antaga ett
nästan färglöst utseende. Äfven hastigt
infallande dagsljus kan framkalla en dylik
kontraktion af kromatoforerna hos foreller.
I motsatt förhållande skall man äfven
genom mekanisk retning, t. ex. genom
skrapning med en hård kropp, hos hastigt
dödade fiskar kunna tvinga kromatoforerna
att utvidga sig och sålunda ånyo framkalla
den förlorade eller rättare bleknade färg-

teckningen. Den förmodan ligger nära, att
den ofvannämnda färgförändringen, som
en galvanisk ström hos fiskarne framkallar,
har sin grund deri, att kromatoforerna
under strömmens inverkan sammandragas på
samma vis, som af någon mekanisk
retning.

Ordf. anförde slutligen några
anmärkningar emot en uppgift i en af dr C. II.
Ehrström meddelad uppsats: "Bidrag till
laxens naturalhistorie", i 6: te liäft. af
"Notiser ur Sällskapets pro Fauna & Flora
Fennica förhandlingar", hvari förf. uttalat
den åsigt rörande fjällbetäckningens
försvinnande hos laxen under dess vistande
i elfvarne, att detta icke sker genom
fjällens lossnande eller afnötning, utan genom
absorption. Fjällbetäckningen, yttrar
härvid hr E., "aftar från roten, blir allt
mindre och mindre, tills slutligen endast
yttersta kanten, stundom intet af fjällen
återstår." — Denna uppgift ansåg ordf.
grunda sig på en oriktig tydning af
fenomenet, som dock före dr E. icke blifvit
ob-servcradt af andra än en engelsk
naturforskare Jardine. Ty såsom man numera
känner absorberas fjällen icke, utan är
det ett slemartadt epidermis-lager eller
kanske rättare ett epithelium-öfverdrag, som
hos laxarne under deras uppstigande i sött
vatten kort fore och under lektiden på ett
utomordentligt sätt uppsväller, först vid
basen • af fjällen, och sedermera utbreder
sig småningom emot deras spets, så att
fjällen derigenom stundom blifva nästan
alldeles osynliga. Afskrapar man detta
slemartade öfverdrag, finner man
derunder fjällen i deras normala storlek.

il ed anledning af dessa iktyologiska
meddelanden omnämnde prof. v. Willebrand
det provincialläkaren på Åland
inrapporterat om en sjukdom, som derstädes yppat
sig bland abborrarne och uppträder
sålunda, att fiskarne blifva bleka, färglösa,
genomskinliga, hvarjemte de betäckas af
sårnader; kokade, förvandlas de till gelé.
Sjukdomen härrör sannolikt af parasiter
och är otvifvelaktigt orsaken dertill, att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free