Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
pen äro förnämligast sådana, som,
icke eftersträfvande ett konseqvent,
vetenskapligt system, gå mera
acko-modationsvis tillväga. Och dessa ha
på sin sida det faktum, att
grundskatten ännu, med undantag af England
och Norge, existerar i alla
europeiska stater. Man kunde således
möjligen tveka, hvilkendera åsigten man
bör ansluta sig till. Det finnes
emellertid en kardinalprincip i finansläran
hvilken icke mera af någon bestrides,
utan gäller som axiom. Den lyder:
hvarje medborgare i en stat bör i
förhållande till sina tillgångar, d. ä.
sin behållna inkomst, bidraga till
statsutgifternas bestridande. Det är
med anknytande vid denna princip,
och med densamma såsom kriterium,
vi gå att närmare betrakta
grundskatten.
Yid grundskattens åläggande har
icke öfverallt samma system blifvit
följdt. Dels har man uppskattat
vissa jordområden, parceller, till deras
värde, deras naturliga fördelar, och
derefter bestämt skatten, dels sökt
beräkna nettorevenyn å de
existerande jordegendomarne och
proportionera skatten dertill; dels har
jordens beskattning, såsom i Sverige
och Finland, försiggått och utbildat
sig småningom, och derunder
uppkomna ojemnheter, sedan skatten
slutligen blifvit fix, efterhand jemkats.
•— Gemensamt för all grundskatt*
* Vi afse här, såsom synes, med ordet
grundskatt endast skatt å jord, icke den,
i flera stater, under samma namn införda
skatt å byggnader.
är att den är skatt, lagd å jorden
sjelf, utan afseende å de vexlande
innehafvarnes bättre eller sämre
för-mögenhetsvilkor. Den äfven af
åtskillige nationalekonomer hyllade,
numera fullständigt vederlagda,
åsigten, att jorden genom sina naturliga
egenskaper framalstrar en viss
gra-tisränta utom den reveny som
motsvarar det å jorden nedlagda arbete
och kapital, har, jemte
jordegendomens solida och, så att säga,
handgripliga natur, gjort financiererne
synnerligen benägna för att införa eller
upprätthålla grundskatten, äfven der
direkt skatt å andra slag af kapital
eller inkomst icke kom i fråga. Och
detta är icke att undra på, då ju
jordegendomen fordom representerade
nästan hela nationalförmögenheten och
ännu, i de flesta stater, utgör den
största delen deraf. Men, om vi här
förbise huruvida grundskatten lämpar
sig till principen det hvarje
medborgare bör proportionel beskattas, —
månne densamma, såsom hvarje
direkt skatt det bör, träffar endast den
behållna inkomsten, och det
proportionel? Grundskatten är, såsom
redan namnet ger tillkänna, en skatt
å kapitalet. En sådan kan
visserligen, der den är så låg att den i
intet fall komme att borttaga mer än
en måttlig del af nettoinkomsten, —
såsom t. ex. fallet är med den i
flera schweiziska kantoner fastställda
direkta skatt af 1 à 2 per mille af
förmögenheten, — i det närmaste
motsvara en verklig inkomstskatt, om
man föröfrigt får antaga att lika sto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
