Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
nödvändiga successiva förhöjningen
af skatterna analogt träffar alla
brancher, alla delar af
nationalförmögenheten, måste ovilkorligen ojemnhet,
orättvisa i beskattningen deraf blifva
en följd.
Ett vidare utredande af de
omständigheter, som kunna tala för
eller emot grundskatten, skulle, frukta
vi, alltför mycket trötta läsaren.
Resultatet af det anförda torde kunna
sammanfattas sålunda:
Grundskatten är icke en rationel
skatt, ty den är lagd å fasta
kapitalet utan afseende å de verkliga
tillgångarne hos innehafvarne af detta
kapital. Har man velat göra den
proportionel till revenyerna af jorden,
så har denna proportionalitet, der
grundskatten varit fix, dock snart
gått förlorad, tillföljd af
föränderligheten hos jordens kultur och värde.
Söker man åter genom jemkningar
och revisioner hålla densamma
proportionel, blir detta så dyrt, att
statens fördel af densamma till en stor
del förspilles. Men skulle också
detta, bibehållandet af
proportionalite-ten, kunna genomföras, qvarstår
likväl det gravamen emot grundskatten,
att den icke träffar de
skattdragandes verkliga tillgångar eller behållna
inkomst; hvarföre sådana
missförhållanden kunna ega rum som att t. ex.
tvenne personer, hvilka ega lika
stora och lika beskaffade
jordlägenheter, betala lika stor direkt skatt, om
ock den ena af dem är millionär och
den andra har än så stor skuld
intecknad på sin lägenhet.
Och härmed ha vi angifvit några
af de synpunkter dem vi anse böra
vidhållas i frågan om grundskattens
aflyftande eller bibehållande i vårt
land, till hvilken fråga vi härnäst
skola återkomma.
L. M.
Menniskoslägtets ålder.
"Då ett nytt och
slående faktuvn inom
vetenskapen framdrages i ljuset,
säga menniskorna först:
det är ej sant; sednare: det
strider emot religionen och
slutligen: hvar och en liar
känt det der sedan gammalt
Agassiz.
Det är vanligen först i ett ganska
långt framskridet stadium af kultur
och bildning sotn nationerna
begynna intressera sig för sin historia, samt
uppsamla och förvara alla de
minnesmärken som kunna tjena att
belysa deras forntid och äldsta öden.
På samma sätt tyckes det äfven
vara med menniskoslägte! i dess
helhet. Sedan man nemligen under
årtusenden nöjt sig med obestämda
sägner och dunkla myther angående
menniskoslägtets uppkomst, ålder och
tidigaste tillstånd på jorden, är det
först nu, i det nittonde seklet, som
lusten vaknat alt på den
vetenskapliga forskningens lugna väg söka
utreda dessa och dermed
sammanhängande frågor. Man har tilloehmed
hittills nästan helt och hållet
undvikit dem och tillsvidare låtit den tomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
