Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
vidtaga inga eller högst ringa
förbättringar å sitt jordbruk, — de
kunna nu absolut icke bära denna
proportionella tillökning i utskylder, —
de måste då troligen undergå
exekution och lemna gård och grund, för
att bevisa förträffligheten af
grundskattens immutabilitet, — för att rätt
tydligen ådagalägga, att den
fixerade grundräntan är fixerad vid jorden
sjelf, icke drabbar personerna.
Dock, sådana olyckor behöfva icke
inträffa, mena grundskattens
anhängare, ty nedsättning af
skattebeloppet bör, vid ömmande fall, vara
tilllåten. Detta medgifvande är,
praktiskt sett, mycket riktigt, ehuru, en
bjert inkonsequens emot systemet.
Men det är blott en halfmesyr, som
måste röra sig inom ganska trånga
gränser, om icke derjemte förhöjning
af skatten, der denna är för låg, får
ega rum. Ty lika ofta, som att
skattebeloppet är öfverdrifvet högt, ja
ännu oftare, torde det inträffa, att
lägenheter favoriserats med alltför låg
skatt, eller att denna, när den
förblir oförändrad, icke mera
motsvarar den förökade afkastning,
egendomen genom gynnande
omständigheter erhållit. Ett exempel: slaten
bygger en jernväg. 1,000 jordegendomar
stiga derigenom, utan egarens
tillgörande, i värde, så att deras reveny
blir 50 proc. större än förut. Ar
det oberättigadt att då beskatta dem
högre i mån af den större inkomst
de gifvit? Ingalunda. Ty skatten
bör ju vara proportionel till de
skattdragandes ressurser. — Orsaken hvar-
före man vill medgifva endast
nedsättning, icke förhöjning, af
grundskatten å lägenheter der den icke är
normal, är den, att man anser, att
det skulle verka hämmande på
jordbrukets utveckling om en förhöjd
skatt ’lik ett straff" följde på hvarje
förbättring i inkomster, hvaremot en
fixerad grundskatt tillåter jordegaren
att i lugn nedlägga arbete ocli
kapital å sin jord, utan befarande att
frukterna häraf skulle beröfvas honom
för statskassans räkning. Ensidigt
sedt, kan detta resonnemang väl synas
motiveradt. Men — utom det, att
skatten i konstitutionella stater, der
den utgår till det belopp nationens
representanter beslutit och till
bestridande af de utgifter som för det
allmänna bästa ansetts nödiga, aldrig,
om icke all proportionalitet
åsidosatts, kan betraktas såsom ett straff
— månne verkligen medvetandet, att
högre skatt betalas af en större
inkomst, kan afskräcka från
efter-sträfvandet af denna? Det är föga
troligt, ty enhvar inser lätteligen att
han dock lefver bättre med t. ex.
2,000 mark, minus 4 proc. deraf, d.
ä. med 1,920 mark, än med 1,000
minus 3 proc. eller 970 mark. —
Och att statsutgifterna i alla stater,
hand i hand med kulturens framsteg,
äro i stigande, äfven detta talar emot
en engång för alla fixerad
grundskatt. Antagligtvis tillvexa
statsbe-hofven, under normala förhållanden,
i en viss proportion till
nationalförmögenhetens tillvext. Är då icke
beskattningssystemet sådant, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
