Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
ned, himlen antog en skimrande glans,
och utbredde sig som en gyllene,
oändlig grund att se in i. Vi
närmade oss Xeres de la Frontera, som
för historikern har ett särskildt
intresse; det var här, år 711, som den
unge arabiske fältherren Tarik, i en
ålder af knappast tjugutvå år,
kämpade oafbrutet i hela nio dygn mot
de kristnes här, och slutligen vann
den seger, som efterhand bragte
hela Spanien under Oniijadernes kalifat.
Jervägsstationen, vid hvilken vi
stannade för några minuter,
ligget-långt från staden; vi sågo derföre
blott på afstånd Xei-es1 kyrkor och
hvitglänsande hus höja sig mot den
strålande aftonluften, tills de
slutligen, medan vi åter satte oss i
rörelse, försvunno helt och hållet
bakom de ljungbevuxna höjderna.
Mörkret inbröt mer och mer; här och der
flammade stockeldar tätt invid
banan; menniskor sutto omkring dein
i pittoreska grupper. Vi flögo fram
mot Sevilla, Murillos födelsestad, der
Cervantes skref en del af sin Don
Quixote — den stad, vid hvilken
sagan om Don Juan är fästad och der
han dog som en from, helig man
och ännu har sin graf och sin
sjelf-författade grafskrift. Lokomotivet
i-lade framåt, flämtande och pustande;
rundtomkring oss var mörker; det
blef oss ej förunnadt att denna gång
se stadens många torn, och bland
dem det präktiga La Giraida, icke
heller de gamla romerska murarne
från Julius Caesars tid. Endast
ångan från lokomotivet skymtade fram
i mörkret och flydde åter hastigt
undan, lik dimmiga spökgestalter från
Don Juans graffärd — och dock var
spöktimmen ännu ej inne.
Klockan åtta på qvällen uppnådde
vi Sevilla och stego af; bantåget
brusade hastigt vidare fram till Cordoba,
der jernvägen upphör.
Genom sin domkyrka, den
väldigaste af alla Spaniens kyrkor; genom
det moriska slottet Alcazar, och
slutligen genom Murillos oförlikneliga
taflor är Sevilla en af de
intressantaste städer i Europa. Endast
hafvet saknas; funnes detta här, då
vore Sevilla alldeles fullkomligt; det
blefve städernas stad.
"Sevilla, du glada, du herrliga
stad!" — rik på sång och saga, på
forntidsminnen och stora namn!
Hela staden är ju satt i musik, afmålad
i toner; Rossini har upptecknat
denna musik i noter under texten till
"Barberaren"— detta har kanske
redan någon annan sagt före mig, men
det kommer ännu mången efter mig
att säga och upprepa.
Domkyrkan har fordom varit en
moské, men byggmästaren har
förstått att med stor skicklighet
ombygga och tillbygga; kupolen tyckes
nästan sväfva i luften, likasom bures
den af en osynlig makt; det
mäktiga hvalfvet höjer sig till den mest
storartade kyrka, med kapellet- och
tillbyggnader; en hvar af dem är
redan en kyrka for sig. Ett sinnrikt,
konstfullt trädsnideri, präktiga bilder
i de stora målade glasfönstren, slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
