Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
ligen storheten och allvaret i det
hela hänföra och öfverväldiga
betraktaren. Väggarne pråla med bilder af
Murillo, bland dem hans berömdaste:
den helige Antonius. Utanför kyrkan
reser sig det smärta, fyrkantiga
moriska klocktornet La Giraida, det
högsta i Spanien; fem och tjugo
klockor svänga sig omkring deruppe; eti
bevingad, qvinlig gestalt,
föreställande Tron, står öfverst i det klara
solljuset. Man kan till häst rida
ända upp, så jemnt sluttande är
trappuppgången anlagd. — Algebrans
uppfinnare, den lärde araben Al Geber,
säges hafva tillbragt mången natt
häruppe i det gamla Giralda-tornet,
läsande i stjernorna.
Utanför kyrkans vestra ingång har
man den gamla moriska el patio de
los naranjos, en med oranger
planterad gård, der vattenkonster plaska
och sorla. En predikostol af
huggen sten är upprest på denna plats
under bar himmel. På andra sidan,
öster om kyrkan ligger börsen, Lonja,
en fyrsidig, väldig byggnad, på hvars
regelbundna inre gård står en liten
staty af Christofer Columbus. En
bred stentrappa leder upp till en rad
af rymliga salar, der väggarne
betäckas af rymliga skåp som
innesluta ett helt arkiv af dokumenter
angående Amerika, från dess upptäckt
ända inemot våra dagar.
Från Lonja kommer man till de
fordne moriske konungarnes slott,
det praktfulla Alcasar. Yäl
bibehållet, strålande af färger och guld
framträder det nästan lefvande inför nu-
tidens blickar; det är som vore
endast några veckor förflutna sedan
Mo-rer ännu bodde der. Granadas
Alhambra liknar en drömbild, plötsligt
framtrollad i söderns klara,
underbara månsken; de hädangångna
gestalter, som engång lefde derinom,
visa sig icke och vi vänta dem icke.
Alcazar i Sevilla är ingen syn,
ingen drömbild; den är en verklighet
vid solklar dager; man måste tro på
att dess mäktiga furstar med sina
sköna qvinnor plötsligt kunde träda
fram i fönstren eller på balkongerna.
Allt härinne är så friskt, så fullt af
anda och lif; ögat öfverraskas af en
rikedom af färger och förgyllningar;
man återser här öfverallt Alhambras
förunderliga, knyppelaktiga
porslins-sirater; dörrarne betäckas af brokig
trädmosaik. Man står i en fantastisk
verld, der kaleidoskopbilder och
Briis-seler-spetsarbelen tyckas blifvit
begagnade såsom väggpryduader, uppå
ett underlag af guld. Det hela
uppbäres af smärta, lätta
marmorkolonner. Ögat förmår ej följa de
talrika sammanslingringarne i detta kaos
af arabesker, och dock hvilar det
med välbehag på den mängd af
la-byrinthiska utgreningar och
figurationer, som här så att säga bildar idel
blommor af arabiska inskrifter. En
senare tillbyggd högre våning, som
är uppförd för de följande spanske
konungarnes beqvämlighet, då de
vilja uppehålla sig i Sevilla,
nedtrycker byggnadens ursprungliga
skönhet, men denna är dock den
öfvervägande. Den inre gården, slottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
