Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
der, huru storartadt de än pråla med
butiker och palatser, breda gator och
allt hvad en god magistrat föröfrigt
kan åstadkomma.
I Paris kan man gå sig trött
redan genom att beskåda endast
butikerna, och detta kan vara roligt nog,
men man går som i en trampqvarn,
ser och ser, och tiden går; man
kommer uttröttad hem och har
egentligen intet i behåll. Annorlunda är
det i Sevilla: gatorna äro trånga och
man bländas icke af praktfulla
butiker; hus och gårdar se mycket
vanliga ut, och de flesta äro enformigt
hvitlimmade. Det är nästan med
hvarje byggnad som med menniskorna:
utanpå liknar den ena den andra så
temmeligen, men innanför, det är der
olikheten bör sökas. Gå igenom
Sevillas gator och blicka in i någon
gård; dörr och port stå öfverallt
öppna. El patio, såsom den kallas, den
lilla gårdsplanen, den är hjertat och
tillika ansigtet; den gör oss förtrogna
med egarens smak. Här, på denna
gård t. ex. varseblifver man en vacker
staty, på en annan åter en stor,
konstfullt uthuggen brunn; hos grannen
närmast intill reser sig kanske en
morisk kiosk, prydd med
stuckatur-arbete af de mest smakfulla sirater.
Vi vilja nu gå tvärs öfver gatan;
vi komma här till en stor, palatslik
byggnad, som innanför omsluter en
hel rosengård med vattenkonster och
statyetter. Det lilla huset der
bredvid har endast en liten, smal dorr
mot gatan, men hvilka praktfulla
blommor och vexter der iune på
gården! och till hvilken höjd reser
sig icke der den ensam stående
palmen ! Här åter komma vi till ett
större hus; gården är omgifven af
pelargångar som höja sig i tre
våningar öfver hvarann och prydas af
målningar i oljefärg. En dylik
omvexling möter man öfverallt. Det
är någonting så lockande att gå från
hus till hus, att kasta en blick i
familjerna och lära känna deras
hem-lifs poesi. Nu, i medlet af
November, såg man dock icke detta lif
sådant det eljest här plägar röra sig.
Man bör komma till Sevilla om
våren, under blommornas fägringstid
eller under den heta sommaren; då
är man i tillfälle att se
svdlännin-gens lif och lefverne i hemmet; då
har ock hvarje liten Putio att
uppvisa en eller annan fullständig
genrebild. Husets innevånare tillbringa
hela dagen härnere; ett stort soltak
är högt upptill spändt öfver gården,
eller ock bildar vinrankan med sina
breda blad ett nödigt skydd mot
solens brännande strålar. Familj och
tjenstefolk sitta under detta tak,
arbeta, samtala eller "räcka och
sträcka" sig här i drömmande maklighet.
De tillbringa sålunda bela dagen ute
i fria luften; in i rummen begifva de
sig först då natten och hvilans
timme stundar.
Sydlänningen älskar kyla och
skugga, och dessa tvenne ting lider
Sevilla ingen brist uppå. Alameda,
som sträcker sig längs stranden af
Guadalquivir, är af alla promenader
den mest besökta. Popplar och pla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
