Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
taner utbreda här sin skugga;
springbrunnar och vattenkonster spela och
sprida svalka mellan blommande
häckar; menniskomassor bölja fram och
åter, i vagnar, till fots och till häst,
och man beskådar hvarandra och
man ser på de många skeppen
derborta bakom pålverket, af hvilka
några kommit ända utifrån atlantiska
hafvet, andra kanske från någon
me-delhafskust. Härute emot floden
ligger det åttkantiga Torro del Oro, der
de fordne moriske konungarne sägas
hafva gömt sina skatter, och från
hvilket enligt sagan en hemlig
underjordisk gång leder till Alcazar.
En storartad bro går här öfver floden
till förstaden Triana, der man
anträffar talrika zigenare, Gitanos. Här
lågo den fordna inqvisitionens
fruktade och fruktansvärda fängelser; de
äro nu, enligt hvad man berättade
mig, förvandlade till
upplagsmagasi-ner för viner och spirituösa.
Orange-trädgårdar omsluta här
hvitskimrande hus och välbildade, sköna
menniskor. Jag begaf mig ut till
denna förstad. Castagnetterna ljödo;
unga spaniorskor dansade här gratiöst
med ungomens hela eldighet.
I Sevilla likasom i Malaga får man
se folkdans för betalning; den
underordnade delen af balletpersonalen
gifver dessa föreställningar. Min
stjerna ville icke att jag på någon
theater i Spanien fick se spansk dans,
men det lyckades mig så mycket
oftare vid landsvägarne, i
trädgårdarne och i de för folkdans enkom
inrättade lokalerna.
"Se der dansar den vackra
Dolo-res!" sade en af mina unga spanska
vänner. "Dolores måste ni se, och
ni skall bli ung som jag, glad som
jag och kanhända lycklig som jag!"
— och han såg ut att vara mycket
lycklig.
Hvilken himmelsvid skillnad är det
icke mellan fransysk och spansk dans!
Om vi anse Paris representera
Frankrike, så är cancan den mest
karakteristiska dans för detta land. Den
är så ogenerad, så sjelfsvåldig, att
man måste erinra sig
bacchantinnor-nas dans, men bacchantinnorna voro
plastiskt sköna gestalter med utslaget
hår. Giisetterna i Paris, dessa
can-can-virtuoser, uppträda i gatkostym,
med långa klädningar som måste
lyftas opp för att benen skola kunna
röras, och nu börja de vilda
rörelserna och attityderna, hoppen och
sparkningarne, som påminna om
pa-riserlifvets hela jägtande oro. Den
som lyfter- foten högst är den bästa
cancan-danserska,
nutids-bacchantin-nan. Den spanska dansen deremot
låter den sköna menniskogestalten
visa sig i naturliga rörelser;
castagnetterna tala om blodets pulsslag;
det kan svalla af passion, men aldrig
utöfver det skönas gräns. Gracerna
kunde se derpå, men de flykta for
Mänaderna. Venus kan uppträda och
dansa en spansk dans, men cancan
dansar hon icke, om ock sjelfve Mars
bjöde upp henne dertill.
Dolores var verkligen vacker! —
likasom framsprungen ur någon af
Murillos taflor; de skönt formade ax-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
