Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’247
tidningarne beständigt, öfverhufvud
har väl ingen engelsk, och kanske
ingen af det moderna Europas
författare efter sin död sysselsatt sitt
lands tryckpressar till den grad som
Shakspeare. För två år sedan, år
1862, har en mt Jevons i
Manchester beräknat, att under tiden från år
1591 till år 1830 icke mindre än 82
olika upplagor af Shakspeares
samlade arbeten utkommit. Med
säkerhet torde kunna antagas att texten i
en hvar af dem är af mer eller
mindre olika lydelse. De särskilda
dramerna ha dessutom under samma
tidrymd blifvit mångfaldigade i 312
se-paratupplagor, och derjemte hafva
280 arbeten, innehållande endast
kommentarier och textkritik, sett dagen.
Och likväl eger man ännu i dag icke
en edition af Shakspeare, hvars text
kunde anses tillfredsställa alla
fordringar af en sträng kritik, eller der
alla dunkla och svårfattliga ställen
vore behörigen belysta. Hvaraf
kommer sig detta? Orsakerna skola
kanske framlysa af det följande.
"Shakspeares skådespel", yttrar en
förf. i en engelsk tidskrift, * voro
ursprungligen icke ämnade för läsning.
Af hans dramer trycktes endast
hälften under hans lifstid och icke en
enda under hans eget inseende. Ar
1623, sju år efter hans död, utkom
den första fullständiga edition, in
folio, af hans arbeten, samlade af hans
fordne medskådespelare John Hemin-
* "The Westminster Review", XLVIII,
Oktober 1863.
ge och Henry Condell. Denna
upplaga reproducerades första gången år
1632. Dess redaktion är i det hela
ganska okritisk, dess läsarter
måu-genstädes högst otillförlitliga, men
den är dock af oskattbart värde
såsom den äldsta vi ega. Ungefär tio
år efter hans död begynte det stora
borgerliga kriget i England; det
nationella lifvet bytte opinon; den
puritanska strängheten fördömde helt och
hållet den dåförtiden alltför fria
scenen; theatrarne stängdes. Då den
Stuartska dynastin blifvit återinsatt,
öppnades theaterlokalerna ånyo, och
nationens beundran för sitt
älsklingsdrama flammade åter upp, för att
dock snart förqväfvas under den
fransyska smakens kyliga herravälde.
Addison blef Shakspeares
efterträdare; "Hamlet" störtades från thronen af
hans "Cato", och "den upplysta
kritiken’- representerades af Thomas
Hymer, som förklarade att en apa
hade mera smak och insigt än
Shakspeare, och påstod sig stundom
finna mer uttryck och mening och
verklig mensklighet i en hästs gn
äggande eller en bandhunds tjut, än i
Shakspeares tragiska strofer."
Den nämnde mr Jevons har i sin
förteckning uppvisat att under
revolutionsåren 1640—1650 icke något
enda arbete rörande Shakspeare och
hans skrifter utkom i England,
medan litteraturen deremot öfverflödade
af predikningar, religiösa och
politiska ströskrifter samt nyhetsbulletiner,
de första fröen (ill den nu så
kolossala engelska tidningspressen. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
