Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
fade professor Dofcy frän Leyden år
1844 ett, manuskript, utgörande en
såsom förlorad ansedd del af en
arabisk krönika från år 1109, ibn
Bas-sams s. k. Dakhira. Detta
skriftstycke innehöll hvad man så länge
saknat: samtida uppgifter om Cid, af
el t fiendtligt vittne från sjelfva
händelsernas skådeplats. Hr Estlander
framhåller särskildt huruledes, genom
en jemförelse mellan denna handskrift
och ett motsvarande parti uti konung
Alfons den vises Chronica general (le
Espana, samt under kontroll af
poemet om Cid äfvensom den s. k.
Historia Leonesa, hjeltens sista bedrift,
Valencias eröfring numera kan af
historien skildras lika tillförlitligt som
mången annan medel tidstilldragelse,
medan tillika, genom dessa arabiska
kriterier på de kristna urkunderna,
en nj’ och lifFullare uppfattning är
gifven åt den spanske nationalhjeltens
karakter. Och den omtvistade
frågan, huruvida en Cid i sjelfva
verket existerat, kan härmed anses för
alla tider löst.
Om man med intresse följer hr E:s
framställning och granskning af
dessa och öfriga källor för hislorien om
Cid, är den derpå följande
öfversigten af sjelfva denna historia icke
mindre fängslande. Förf. lemnar här en
vacker och upplysande skildring af
tillståndet på den spanska halfön
under detta upprörda tidehvarf, då de
små kristna staterna, visserligen
tidtals inom sig söndrade af lumpna
familjetvister och blodiga hämndekrig,
dock småningom segrande
framträngde ända ned till T aj os och
Guadala-viars stränder, medan det arabiska
väldet, sönderfallet äfven det uti
smärre samhällen, och undergräldt af’ en
öfverhandtagande depravalion,
alltmer röjde sin vanmakt i jemnbredd
’ned de kraftfullare, om ock i
kultur underlägsne grannarne i norr.
Och härunder låter oss förf. då,
åtminstone i hufvudsakliga drag,
öfverskåda el Cids mer än ett. halft
sekel långa hjeltebana, från Atapuercas
slagfält, som var vittnet till hans
första ungdomsbragd, ärida till den stund
då han såsom segervinnare reste
korset uppå Valencias tinnar. I denna
skildring framträder dock mer än en
gång hjeltens personlighet i en allt
annat än fördelaktig dager. 1
jemnbredd med alla de ypperliga
egenskaper, den ridderlighet och det
mannamod historien tillägger el Cid,
skönjer man äfven flera mörka drag, en
stundom omensklig hårdhet, en
trolöshet, en trotsande pligtförgätenhet,
föga förenlig ined begreppet om en
hjelte, som af sin nation änrm i dag
nämnes med vördnad. Tidtals en
skräck för allt hvad musulmän heter,
kämpar han vid andra tillfällen i
spetsen för deras skaror mot sina
landsmän, eller fäller härjande in i
deras område och bränner kristna
kyrkor; svekfullt öfverfallet- han vid
Carrion den kasliliska hären, sedan
frid och försoning slutits, och lika
trolöst behandlar han det eröfrade
Valencias nödställda innevånare. Men
med rätta, anmärker hr E. att el Cid
äfven i detta afseende endast kan
betraktas såsom ett barn af sin
tidsålder, och att det tadel, hvaraf han
drabbas, i sjelfva verket måste
utsträckas också till detta. Detta
tidehvarf, yttrar förf., "är sjelft mera
kraftigt stort än ädelt, det företer
öfverallt i Europa ett tillstånd,
hvarunder de menskliga känslorna
klämdes inom våldsamme vasallers
stål-hufvor och ringpansar, der de
stundligen undanträngdes af rofgirighet och
förakt lör menniskolif och
mennisko-lycka. Desto mer måste i Spanien
det rådande känslo- och tänkesättet
utgöra en mörk botten, från hvilken
Kodrigos idrotter i spetsen för en tap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
