Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’254
per fribytarskara frainstiga, icke som
en skriande kontrast, men endast
genom den likafärgade gestaltens stora
konturer."
1 det gamla, kärnfriska Poema del
Cid framstår deremot hjelten i en
alldeles motsatt, en helt och hållet
idealisk dager. Folktraditionen har med
kärleksfull hand utplånat de fläckar,
dem historien, omutligt sträng, måste
fästa vid hans minne. Hans
karakter röjer i dikten en ädelhet och
lyftning som framför andra egenskaper
låta oss i honom skåda den sannt
poetiska personifikationen af Spaniorens
ridderliga karakter. Tapperheten och
mannamodet är densamma, som
utmärker honom äfven uppå häfdens
blad, men "hjelten trotsar icke mera,
fastän han aldrig viker för faran.
Lojaliteten i hans karakter är
numera ideal; han är den man, som aldrig
begick en trolöshet och som, oaktadt
det frommaste nit, hvilket gläder sig
att kunna föröda trosfienden, dock
förstår att vara mild och mensklig
äfven emot honom. Vid sidan af
denna lojalitet ger poemet framförallt
upphöjning åt hjeltens sedliga
karakter, såsom familjens fasta medelpunkt,
såsom den djerfve grundläggaren af
dess rikedom, välde och anseende
samt den oböjlige värnaren af dess
ära." — Med dessa ord har hr E.
träffande sammanfattat hufvuddragen
af el Cids personlighet, sådan den
ur poemet framgår. Vi se här åter
ett af de många exemplen uppå
huru folkdikten, oberoende af historiens
vittnesbörd, bearbetar och gestaltar
det stoff hon i verkligheten
förefinner. Hon upptager derur endast de
elementer, som för det poetiska
sinnet äro fängslande, för
nationalkänslan upplyftande. Hon personifierar
i sina hjeltar folket sjelft och
tillägger dem alla nationella
förträffligheter, blott för att förhöja glansen af
det ideella ljus, i hvilket hon älskar
att skåda bilden af’ dem, som utgjort
nationens ära.
I tredje afdelningen af
"inledningen" skrider förf. till en närmare
granskning af sjelfva poemet och dess
estetiska halt, samt redogör för tiden
och sättet för dess uppkomst, såvidt
kritiken är i stånd att belysa dessa
länge omtvistade punkter. Denna
afdelning anse vi obetingadt för det
mest förtjenstfulla partiet af hr E:s
kritiska undersökning. Medan
tidigare forskare ansett Poema del Cid
härröra från medlet af 12:te seklet,
har Ticknor velat förlägga dess
uppkomst närmare det 13:de, och den
redan nämnde prof. Dozy
framskjutit densamma ända in i detta. Hr
E. har, genom den sjelfständiga
bevisning han i ämnet företagit,
tydligen ådagalagt, att poemet härrör
redan från 11 :te seklet. De mest
talande skälen härför hemtar
författaren dels ur språkliga iakttagelser och
jemförelser med andra tidiga litterära
minnesmärken, dels ur de historiska
antydningar sjelfva poemet
innehåller. — Framsprunget ur den
kastilianska nationaldiktningen, den
traditionella folksången, är Poema del Cid
efter all sannolikhet sammanfattadt
till ett helt af någon klosterskald,
någon af desse andlige, hvilka äran
öfverhufvud tillkommer att hafva
frambragt de moderna folkens äldsta
litteraturer. Denna skriftliga affatlning
är dock någonting mer än eu blott
sammanställning, mer eller mindre
mekaniskt utförd, af mer eller
mindre fristående sägner eller sångbrolt.
Berättelsen är tvärtom anordnad
efter en konseqvent och fint
genomtänkt plan och framstår derigenom
såsom ett poetiskt sammangjutet helt
af sannt estetiskt värde. Tillika har
skalden hvarken genom
egendomligheten i sin uppfattning eller genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
