Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’259
bringa dess idéer i glömska genom ett
lyck-ligt utrikes krig.
Sverige och Norge, hvilka af gemensam
nationalitet ocli gemensam lara främst
borde känna sig kallade att kraftigt
intervenera till Danmarks förmån, tyckas fattade
af en viss tvekan att ensamme uppträda.
Unionsregeringen kan icke beskyllas för
att ej, om också med nödig försigtighet,
riklat nationens uppmärksamhet på, och
förberedt dess krafter för detta mål. Planen
synes dock möta motstånd hos e-tt starkt
parti, som företrädesvis representerar
konservatismens och de industriella intressenas
sak. Man talar om hotande faror från
ö-stern, om de stora krigskostnaderna, om
vådan för landets industri och handel, samt
förebär slutligen, att Danmark på hela
denna hjelp ingenting stort kunde vinna. Allt
detta kan visserligen delvis vara grundadt,
men det finnes tillfallen, då äfven sådana
konsiderationer måste vika för den högre
nödvändighetens kraf. Och Sveriges ära
och framtid står, man må också söka
förneka det, med hvarje dag striden
fortsattes alltmera på spel. Detta tyckes äfven
inses af mången svensk patriot. Ett
talrikt besökt möte i Stockholm den 6 Mars
uttalade klart ocli tydligt denna åsigt.
Beklagligtvis tog sig dock Stockholms
pö-bel deraf anledning att ännu samma och
följande qvällar företaga diverse
excesser och fönsterinslagningar, hvilka
emellertid endast hos några inskränkta
eller rädda hufvuden torde skadat sjelfva
den goda saken. Äfven på andra orter
ha möten uttalat liknande åsigter. Man
visar sig äfven högst verksam vid
utrustandet af frivillige, hvilkas antal redan
torde gå till hundratal. Särskildt lia
många medlemmar af skarpskytteföreningarne
afgått till krigsskådeplatsen. Två
officerare från hvarje regemente erhålla
permission för att dit afgå, och på dem, som
vilja begagna sig af anbudet, tyckes det
vara ingen brist.
Svenska regeringens åtgärder inskränka
sig tillsvidare till krigsförberedelser. De
vestra och södra, äfvensom
gardesregementena ha fått ordres att hålla sig färdiga till
uppbrott. Hästar uppköpas för
kavalleriets och artilleriets behof. Större delen
af den krigsdugliga örlogsflottan och två
bataljoner kanonjollar utrustas och förses
med nödig besättning. Regeringen har väl
ej, såsom vi senast på grund af ett
sedermera rättadt telegram meddelade, uttagit
det s. k. lilla kreditivet, men hon har
deremot begärt och erhållit af statskontorets
öfverskott en summa af nära 1 miljon
riksdaler, för uppköpandet af proviant. Det
vigtigaste steget har dock varit norska
storthingets sammankallande den 14 Mars och
de detsamma meddelade kungl,
propositionerna att få begagna norska linjearmén
och flottan till Danmarks hjelp, äfvensom
att erhålla ett extraanslag om 800,000 sp.
daler för krigsrustningar. Begge dessa
propositioner öfverlemnades af storthinget åt
en komité af femton personer ocli
antogos, på densammas förslag, af sjelfva
församlingen. Man tillade icke några
uttryckliga vilkor, men upptog såsom sin
regeringens meddelade afsigt att inblanda sig
i striden endast i det fall, att man vore
tryggad genom någon allians. En
minoritet af 42 röster mot 69 ansåg en sådan
trygghet endast kunna vinnas genom en
allians med både England och Frankrike.
Komiténs, man vet icke rätt för hvad
ändamål inflickade, fras att Nordens
politiska enhet troligen icke önskades af
flertalet bland den norska nationen, antogs med
57 röster mot 54." Man torde icke
alltför-mycket förundra sig öfver denna sak, då
man känner de norska
bonderepresentan-ternes ofta inskränkta v)rer och egoistiska
afsöndringspolitik. Minoriteten var dock
denna gång betydligt större, än vid ett
liknande beslut år 1848.
De italienska rustningarne fortsättas väl
i tysthet, men anses ej vara af så
utmanande natur, som man först förmodade.
Flera högtstående italienska generaler
sägas afrådt hvarje isoleradt anfall emot
fäst-liingsfyrkauten. Garibaldi liar plötsligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
