Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’268
ket offentligen förbrändes, plundrade
flere i närheten af forum belägna
boklådor för att med de der befintliga
böckerna öka bålets eld. Dock först
under kejsartiden hvimlade det i
stadens flesta delar af bokhandlare och
isynnerhet nämnas vissa qvarter
såsom deras egentliga tillhåll. Man
kunde der se hela sträckor af de mot
gatan belägna delarne af husen
upptagna af deras butiker. På
dörrposterna eller pelarne af de kolonnader,
hvilka ofta befunno sig på husens
framsida, upphängdes annonser och
bokförteckningar. I det inre lågo
böckerna ordnade efter de olika
ämnen de behandlade och vidare inom
desamma efter bandenas dyrhet i fack,
hvilka betecknande kallades "nästen"
(nidi).
Det faller af sig sjelft att
bokhand-larne, hvilka kallades bibliopolae,
tillika äfven voro bokafskrifvare, librarii,
liksom i vår tid ofta innehafvaren af
ett boktryckeri och en bokhandel
utgöres af samina person. Derför
blefvo äfven dessa båda anförda
benämningar småningom liktydiga och
betydde båda bokhandlare. Med
undantag af småkrftmarne (libelliones och
librarioli) kunna vi således föreställa
oss att de allra flesta bokhandlare
tillika voro i besittning af en officin,
der en mängd slafvar voro
sysselsatte med att mångfaldiga de olika
förlagsartiklarne. Vi känna äfven
namnen på flera sådana större
förlags- och bokhandelsfirmor. Så
omnämner Horatius bröderna Sosius
såsom förläggare af hans skrifter; på
Senecas tid tyckes Dorus, som ånyo
upplade Ciceros och Livii skrifter,
hafva intagit en framstående plats,
liksom på Quintiliani tid (i slutet af
första århundradet efter Chr.) den
berömde Tryphon. I allmänhet
voro väl de, som på dessa tider
sysselsatte sig med denna rörelse, frigifne
slafvar, men derjemte män af utmärkt
litterär och vetenskaplig bildning,
liksom öfverhufvud hos Romarne de
slafvar, sorn användes för litterära
ändamål, erhöllo en omsorgsfull
uppfostran och voro i besittning af
vidsträckta kunskaper och många
talanger. Först i andra århundradet
förnimmes klagan öfver tilltagande
o-kunnighet och brist på bildning hos
bokhandelns representanter. Den
omständigheten kan förtjena anmärkas,
att äfven hos Romarne utmärkte män,
sådane som den omnämnde Atticus,
hvilka stodo på höjden af sin
samtids bildning, först ställde sig i
spetsen för denna rörelse, då den
började utveckla sig till ett större lif,
liksom det är bekant att under de
första århundradena efter
boktryckeri-konstens uppfinnande vetenskapligt
bildade män af stort anseende inom
densamma intogo ett utmärkt rum
och isynnerhet voro de, som
befordrade dess högre utveckling.
Huru det egentliga arbetet i dessa
officiner tillgick kan man lätt
föreställa sig. I dem sysselsattes ett
o-tvifvelaktigt ganska stort antal
slafvar och sannolikt arbetade der äfven
frigifne mot betalning. Det torde
kunna anses utom allt tvifvel att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
