Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’267
bildad grad förefunnos, leddes till
uppfinnande af boktryckerikonsten, är
tillräcklig för att bevisa, det man
var i besittning af ett medel, som
fullkomligt motsvarade ändamålet och
på intet vis gjorde den omnämnda
svårigheten tryckande.
Möjligheten härtill låg i slafveriet.
Af Roms befolkning, som under
kejsartiden, enligt en ungefärlig
beräkning, steg till nära två miljoner,
utgjordes åtminstone en tredjedel af
slafvar. Till en förmögen Romares
välordnade hushåll hörde en talrik
mängd sådana, af hvilka hvar och en
förestod olika sysslor och deraf
erhöll olika benämningar. De (ty
oftast voro dessa förrättningar
fördelade på flere), hvilka hade att
ombesörja sin herres korrespondens och
afskrifva böcker för hans bibliothek,
kallades librarii. Ur detta
förhållande utvecklade sig det ordnade
bokhandelsväsendet, i det att för
litteraturen intresserade, personer läto sina
librarii afskrifva icke blott egna utan
äfven andras arbeten, och sålunda
öfvertogo en slags förlagsrätt till
dessa, hvaraf inkomsten sannolikt
tillföll de i sin herres tjenst qvarblifna
frigifne. Så finna vi att Cicero på
detta sätt förlagt icke blott en del af
sina egna, utan äfven sin broders
skrifter (Cic. ad. Att. fi, 16). Den
förste Romare på republikens tider,
om hvilken vi känna att han
utvidgat denna rörelse till en storartad
officin, var Ciceros bekante vän, den
ryktbare Pomponius Attieus. Hos
honom förlade Cicero flere af sina
arbeten och han säger i ett bref till
samme Attieus (XIII, 12) om ett af
dem, talet for Ligarius, "att det gått
förträffligt åt" ([Ligarianam praeclare
vendidisti), hvarför han tillkännager
sin afsigt vara att framdeles förlägga
alla sina skrifter hos Attieus. Af en
notis, som förekommer i ett annat
bref till Attieus (XIII, 44),
kunna vi sluta till att upplagorna
redan då varit ganska stora. Cicero
hade nemligen i det omnämnda
talet begått ett minnesfel oeh ber nu
Attieus låta tre af sina utmärktaste
librarii rätta detsamma, naturligtvis i
de exemplar, hvilka ännu funnos qvar
på lagret. Behöfdes således tre
skrifvare för att utföra en rättelse, som
blott bestod i borttagandet af ett
enda namn (Cicero hade nemligen bland
flere andra personer äfven uppräknat
såsom lefvande en på den tiden
redan död), kan man deraf med all
sannolikhet sluta till att antalet af
exemplar måste hafva varit ganska
betydligt. Redan af dessa
omständigheter framgår tillräckligt tydligt
att Attici verksamhet åt detta håll var
en ordnad affärsrörelse och Cicero
omnämner äfven i ett bref (ad. Att.
II, 4) att han af honom köpt en
grekisk författares arbete.
Att under republikens senare
tider bokhandeln i Rom bedrefs i
temligen vidsträckt skala, finna vi äfven
deraf’ att då redan en mängd
boklådor funnos. Det berättas bland
annat att vid det tumult, som uppstod
efter den bekante tribunen Clodii
mord, pöbeln, då hans lik enligt bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
