Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’92
undantagsfall, sådana som det
omnämnda, hvilket måhända finner sin
förklaring deraf, att det gällde en
allmänt läst och omtyckt skalds
skrifter, 11 à 16 kop. Dessa resultater
kunna för ingen del anses öfverstiga
de gängse priserna i nutidens
bokhandel och minst då det gäller
populära skaldeverk af ännu lefvande
författare.
Desssa uppgifter bevisa i hög grad
hvilken utsträckning det litterära
lifvet hade på den tid, hvarom fråga
är. Ur dem framgår äfven tydligt
huru stark efterfrågan på böcker var
och huru stora i följd deraf
upplagorna måste tagas. Och frågas
vidare huru det var möjligt att på en
sådan tid skydda sig mot
konkurrensen, då lika litet som långt in i
nyaste tider lagar funnos, som
skyddade den litterära eganderätten,
komma vi äfven i detta afseende till ett
resultat som i sin mån bekräftar det
sagda. Den omständigheten att rikt
folk kunde låta sina i
bokafskrifnings-konsten skickliga slafvar för egen
räkning kopiera böcker, kan icke
särdeles högt uppskattas. Ty utan
tvifvel fann man i de flesta fall större
uträkning vid att tillegna sig de
billiga alster bokhandeln erbjöd, så
mycket mer som de egna slafvarne
kunde användas till en mängd andra
förrättningar, som korrespondens,
förfärdigandet af excerpter o. d. De
egentliga farorna hotade väl
bokhandlaren från hans egna kolleger
och kunde ej undvikas annorlunda
än att man tillhandahöll publiken så
dugliga och billiga alster som
möjligt, men framförallt i en så stor
mängd att behofvet genast fylldes
och den första starka efterfrågan, som
alltid visade sig, då det gällde något
nytt, blef tillfredsställd. Derför är
det icke heller att undra på, om mau
stundom missräknade sig och gjorde
dåliga affärer. Gick en bok icke åt,
sedan den förlorat nyhetens behag,
hvilket i allmänhet ansågs som ott
bevis att den var dålig, sökte man
hålla sig skadelös derigenom att man
försände den till de aflägsnare
provinsstäderna, att der försäljas för
nedsatt pris. Ty öfverallt i det
vidsträckta riket bedrefs bokhandeln med
stor liflighet och icke blott i de
större städerna funnos bokhandlare. Att
dock äfven sådana försändningar till
provinserna gällde dugliga arbeten, är
klart, och Horatius säger att en god
och nyttig- bok inbringar penningar
åt sin förläggare och går öfver
hafvet. Det var naturligt att under
sådana förhållanden de stora
bokhan-delslirmorna i Rom hade sina
koin-missionärer i provinserna. Eller
också användes de osäljbara artiklarne
till skriföfningar i skolorna, ty, som
ofvanför sades, var endast den inre
sidan af boken upptagen af skrift;
eller utplånades ånyo skriften,
isynnerhet på pergamentet, så att
detsamma ännu engång kunde användas,
eller vandrade de för en
spottpen-ning i form af makulatur till
kryddbodarne för att användas till omslag
för kryddor, rökverk, inlagd fisk o.
d. Vi kunde anföra flere ställen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
