Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’278
omkring lefvande idiomer, utgör en
gåta för den moderna filologin.
Sjelfva kalla de sitt tungomål
Eusearra-språkef, eljest är det kändt under
namn af baskiska. Temmeligen
fattigt på litteratur och äfven på
folkpoesi, är det deremot af ett särdeles
musikaliskt lynne, hvilket visar sig i
dess vokalrikedom och äfven
återfinnes i folkets tillgång på originella
melodier.
Sedan man länge och väl räknat
Baskerne till den celtiska
folkgruppen, har man omsider blifvit ense
om att anse dem tillhöra en äldre
stam, en tidigare folkvandring
öster-ifrån vesterut, af hvilken de utgöra
enda fortlefvande resten. Redan 1838
uttalade Barrow, den originelle
engelske turisten, den åsigten att
Baskerne, till hvilkas språk ban
öfversatt bland annat Lucas’ evangelium,
stodo i närmaste slägtskap ined hvad
han kallade den tibetanska eller
tatariska racen. Enligt Barrows tanke
har menniskoslägte! och dess språk
utgått ifrån det inre Asien uti tvenne
stora grupper, motsvarande de
tvenne ännu i-Asien herrskande kulierna,
den Brahminska och den
Buddhisti-ska. Han medger för resten att
Eu-scarraspråket är fullströdt med
sanskritiska ordrötter af ursprunglig
prägel, men för dess formlära finner han
analogier allenast ibland de
tibetanska tungomålen. Under andra namn
är detta ungefär samma theori,
hvilken, såsom nyss sades, Max
Muller, stödd pä Castréns forskningar,
uppställt inom språkvetenskapen, och
hvad särskildt vidkommer
slägtskapen mellan baskiskan och de finska
språken, har- äfven den sidan
upptagits af den moderna forskningen.
Oin blott bevisen för denna åsigt
vore tillräckliga, är det lätt att inse
betydelsefullheten af ett sådant
vetenskapligt resultat, enär i och med
detsamma all sannolikhet funnes för
att anse den första befolkningen, som
upptog Europas orörda mark, hafva
utgått ifrån "finska folkets vagga."
Genom Castréns brefvexling är prins
Louis Lucien Bonaparte bekant hos
oss såsom en forskare, hvilken sedan
länge sysselsatt sig med de finska
stammarne i norden af Europa och
Asien. Åtnjutande en ställning, som
icke vanligen faller på
vetenskapsmannens lott, var han före 1848
o-upphörligen stadd på resor, under
hvilka ban bland annat besökte de
sköna dalarne i Pyreneerna.
Bekantskapen med deras innebyggare
ledde horiom att, föranstalta
utgifvandet af Vocabulaire des morits basques,
traduits en francois par l"abbé
In-chauspe. Men äfven sedan ban
upphöjts till värdigheten af senator har
han icke öfvergifvit vetenskapen för
politiken, i hvilken måhända ärfda
åsigter hindrat Lucien Bonapartes son
att taga närmare del. Han begynte
1856 sina Publications philolorjiques sur
la langue basqne, innehållande Marci
evangelium, det han låtit öfversatta
till trenne af de spanska och trenne
af de franska dialekterna, och
hvartill han som noter bifogat diverse
filologiska undersökningar. Samma e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
