Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’279
varigelium, öfversatt till en liffländsk
dialekt, har för några månader sen
utkommit på hans föranstaltande och
på hans tryckeri i London. Denna
verksamhet vittnar om mecenatens
kärlek för allvarlig sysselsättning, men
den intygar derjemte hans
förtrogenhet med de baskiska idiomerna, en
förtrogenhet, hvilken han ådagalägger
i det arbete, hvarigenom han
egentligen skaffat sig grundade anspråk på
auktoritet inom vetenskapen ; jag
menar hans undersökning om baskiskans
förhållande till de finska språken.
Hvad han vid denna undersökning
andrager i afseende å de senare
språken vill han styrka med följande ord:
"Est-ce à dire que les faits qui se
rapportent aux langues finnoises sont
loin d’offrir le meme degré de
certi-tude? Les noms des philologues tels
que Castrén, Gablentz, Friis,
Hunfal-vy, Lönnrot, Reguly etc. sont là
pour s*opposer victorieusernent à une
pareille supposition, car e"est de leurs
ouvrages immortels que toutes mes
données ont été exlraits."
Framställningen är torr och kortfattad, och
bevisen för en slägtskap emellan de
nämnda språken äro icke många; de
inskränka sig till dessa fyra punkter:
baskiskan bildar liksom lappskan och
ungerskan sin nominativus pluralis
med ett k, stundom tilläggande ett
o; — mordvinskan har en bestämd
deklination som alldeles motsvarar
den i baskiskan; — mordvinskan,
voguliskan och ungerskan hafva en
objektiv konjugation och så har
äfven baskiskan; — och slutligen: ba-
skiskan lyder vissa lagar för
vokalförändringar, beroende af välljudet,
och vokalharmoni är ett utmärkande
finskt drag. Närmare betraktad,
förvandlar sig dock den sistnämnda
likheten fastmer till en olikhet, ^y den
såkallade vokalharmonin i baskiskan,
hvilken för resten synes hvila på högst
obestämda reglor, beslår deri att
stam-ordets vokal förändras såsnart
ändelsen för den bestämda formen a [-ti]llägges.-] {+ti]l-
lägges.+} Så blir huru hufvud i den
bestämda formen buria hufvudet, i
stället för frurna, och lagen är att en
hård vokal, a, framkallar i stammen
en vek vokal, i. Vokalharmonin i
finskan är dock rentaf motsatsen till
detta. Der är det stammens vokal
som förändrar ändeisens, i det en hård
vokal fordrar en hård, en vek vokal
en vek. Härtill kommer, att
allenast en af de fyra baskiska
skviffdia-lekterna ej kan undvara förändrandet,
medan de andra ofta hjelpa sig med
att inskjuta en konsonant (arto best.
form artobo). Jag skall icke
uppehålla mig vid de tvenne förstnämnda
punkterna, och äfven den tredje
likheten, som är den vigtigaste, må
öfverlemnas till fackmännens
bedömande; jag vill endast som ett
egendomligt drag hos det besynnerliga
språket redogöra för dess objektiva
konjugation, som säkerligen är den
vidunderligaste formation något
tungomål kan uppvisa. I finskan finnes,
som bekant, en särskild (refiexiv)
konjugation, som inbegriper objektet
likaväl som subjektet, nemligen när
de äro samma person: muutlain jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
