Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’285
Månget framstående anlag bidrog att
sålunda rikta nationallitteraturen,
uppstigande derjemte sjelf till ryktbarhet;
landets lärdomshistoria har
upptecknat åtskilliga frejdade namn från
denna tid.
Men det väckta forskningsbegäret
inskränkte sig icke blott till de
modernaste alstren; det trängde
derutöfver och drog äfven flydda tiders
skapelser i ljuset.
Härvid riktades efterhand
uppmärksamhet också på ett land, som
genom täta yttre beröringspunkter och
en viss själsfrändskap stått
Frankrike nära — Italien. En verld med
stora minnen och stora män, länge
höljda i skugga, afslöjades
småningom. Dessa skalder och tänkare,
dessa högstämda patrioter, enstaka i
sitt slag och en ny odlings
budbärare, medan ännu skymning rådde
annorstädes i Europa, dessa begåfvade
snillen, hvilka tillförene knappast
vidare än till namnet varit kände,
blefvo nu föremål för mången
Fransmans studium och begrundande.
Dante, Petrarca, Ariosto, Tasso,
Guic-ciardini, Machiavelli m. fi.
representanter af den italienska kulturens
gyllene ålder kommenterades och
omfattades med kärlek; deras
fädernesland intog omsider den plats, som
detsamma tillkom, vid
öfverskådan-det af kulturens allmänna
utvecklingsprocess.
Men mången skatt från Italien,
enkannerligen utom dessa gränser,
förblef dold. Äran tillföll en ung man
att från en tid, föga aflägsen från
hans egen, ha uppdagat en af de
främste och att på honom ha riktat
de lärdes blickar, på samma gång
han sjelf lät honom blifva en af sitt
lifs ledande stjernor.
Uti den skickelse som sammanförde
Michelet och Giambattista Vico är att
skåda något högre än ett verk af
tillfälligheten; det var en följd af en
inre attraktionskraft i förening med
den sj’mpathi som alstras af
likstämmighet i yttre ställning uti lifvet.
Uppfostrad i armod och till mera
framskridna år beröfvad ungdomens
vanliga fröjder,1 men framförallt djupt
skakad i sin själ af de stora
politiska hvälfningar, hvartill han varit
vittne, och af fosterlandets förödmjukelse,
kunde den några och tjuguårige
Fransmannen icke annat än drifvas till
bekantskap med en tänkare, hvars
enskilda lefnad varit en fortsatt serie af
sorger, ett förläugdt martyrskap, och
hvilken sett sitt land sucka under
fremlingars välde, men hvilken
förmått att högsinnadt höja sig
deröfver och i ett storartadt1 tankesystem,
omfattande mensklighetens öden i
gemen, sökt och funnit tröst och
styrka. Denne romerske ande hvilken,
1 Om Michelets barnaår och ungdom, se
data meddelade af honom sjelf uti
inled-nigen till arbetet om Folket (1846).
Fadren var en i torftighet lefvande arbetare
vid tryckeriet för assignaterna, som
sedermera gjorde försök med anliggningen
af en egen tryckeriverkstad. Vid denna
biträdde sonen under barnaåren såsom
medhjelpare, i brist på annan tjenstepersonal,
och var härunder underkastad de största
försakelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
