Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’290
ningen. Den råa styrkan, som
under mensklighetens afmattning vid
medeltidens slut triumferat och rest
den enväldiga monarkin, drabbas
under sextonde seklet af tvenne stora
andliga rörelser, renaissancen och
reformationen. Hvardera föra
frihets-begreppet framåt; den förra genom
bekantskap med antiken och
afslöjan-det af de högsta förebilder derur,
hvilka, sedda uti ett idealiskt fjerran
och ej behäftade med de brister, sotn
i verkligheten vidlådde desamma,
framstå mera lysande och manande till
efterföljd; den senare genom att
allmännare förkunna evangelii bud om
broderlighet och kärlek. Men de
sedan medeltidens förtryck qvarstående
missförhållandena i samhället äro
dock alltför stora att dessa strålar af
ljus ännu förmå genombryta de
skiljeväggar, som söndra menniskorna
inbördes; de blifva, åtminstone i
Frankrike, några privilegierades egendom,
och för folket qvarstår endast den
tröstande traditionen om Jeanne d’Arc.
Det absoluta konungadömet,
anslutande sig till ståndsintressena,
äfvensom den i sina former stelnade
kyrkliga dogmen, understödda af blodiga
medel, tränga våldsamt sanningen
tillbaka och missbruka under lång tid
godtyckligt sin makt. Men omsider
är stunden inne då den förra gör sin
kraft gällande; den af Rom
grundlagda, af kristendomen förklarade
samt genom martyrer bekräftade
frihets- och jemlikhetspriucipen vinner
sin lösning ocli tillämpning’ för
Frauk-rike och delvis för Europa genom
revolutionen och den omgestaltning
densamma åvägabragt i samfundet
samt i dess lagar, som numera blifva
ett uttryck af denna idé och låta det
gudomliga hos menskligheten vinna
fullt erkännande. — l)e högsta
begreppen äro nu vordna en
verklighet och menniskoslägte! begynner att
se sin längtan tillfredsställd;
historiens vidare utveckling beror på de
förras allmännare spridning i verlden
och nedslående af de temporära
binder, som ännu för en tid å skilda
håll resa sig till motvärn.
Sådant är Michelets system, såvidt
det framgår ur hans ännu med
luckor för den moderna tiden försedda
verk;1 till denna slutpunkt leder ban
ytterst sin framställning.
Ståndpunkten är numera förändrad;
de fremmande mönstren träda mera
i bakgrunden och patriotismen
skjuter fria tyglar. Det hela slutar med
fosterlandets apotheo». Ja, om
någon osäkerhet i detta afseende förut
röjts, ådagalägges nu öppet — så
synes oss — att det oföränderliga,
Gud uppenbarande mönstersamhället,
(/a Cité (le Dim,) hvarom Vieo drömt,
verkligen förkroppsligats uti det
rörliga, sig utvecklande Frankrike.
Men icke blott uti theorierna har
författaren mera än tillförene frigjort
1 Dessa sträcka sig från slutet af
Régen-cens period (förra delen af adertonde
seklet) till revolutionen. — Hvad tidsföljden
för publikationen af den nu skildrade
afdelningen vidkommer, utkom revolutionens
historia förr än den förra delen af nyare
tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
