Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’289
ojemnhet och ett kaotiskt tillstånd
göra sig gällande. Detta svalg
emellan dogm och verklighet, denna
motsats emellan lifvet och läran, hvilken
senare efterhand förstelnar och
hårdnar, konstituera medeltidens
egendomliga karakter; det är betrycktheten,
lidandet öfverhufvud, i förening med
trånad till ett bättre. Detta
afspeglar sig i denna ålders alla skapelser,
dess kult, konst och litteratur.
Lidandet, bragt till sin spets och ej
mera uthärdeligt, slår om uti sin
motsats samt alstrar omsider tröst och
inre försoning. Denna vändpunkt
betecknas af den vid medeltidens slut
ur folkets inre framgångna, uti
oräkneliga upplagor spridda och till
folkets egendom vordna skriften om
Christi efterföljelse.1 Yid samma tid
gryr äfven begynnelsen af reel
försoning emellan trosläran och den yttre
verlden uti en stor historisk
uppenbarelse; det är Jungfrun från
Orleans, hvilken, i del hon närmast åt
sitt eget folk tillkämpar en,
visserligen ännu blott i förhållande till
fremlingar gällande frihet, tillika framstår
såsom bebådarinna af dennas
förverkligande i fullständig mening och det
äfven för andra nationer. — Men
medeltidens kraft är emellertid
bruten; under densamma är intet ytter-
’ Den antagna författaren är, såsom
bekant, Thomas a Kempis. — Miehelets
behandling af denna företeelse äfvensom den
i sammanhang dermed ställda historien om
Jungfrun af Orleans (början af femte
bandet) höra till de utmärktaste bladen i hans
verk.
ligare framsteg att förvänta och den
utdör under slitningar emellan
friheten och det råa våldet, hvilket på
sistone behåller öfverhand.
Låtom oss här göra ett uppehåll
och kasta en blick tillbaka på
författarens hållning vid behandlandet
af denna tidigare del af sitt ämne.
Det är nationalkänslan, som
erbjudit detta sistnämnda, och den gifver
sig under arbetets fortgång alltvidare
tillkänna genom framhållande af
äfven det specifikt fransyska såsom
typiskt. Men i öfrigt ha
grannländernas förebilder qvarlemnat djupa spår.
Utom sjelfva de spekulativa
theorier-na, som i mycket äro Vicos, vittnar
väsendtligen methoden om innerligt
anslutande till honom. Hon bär
prägeln af denna rika och imposanta
sydländska fantasi, förhöjd genom
reminiscenser och bilder ur äldre
filosofer, främst Plato, som är den
italienske tänkaren egen. Men på
samma gång röjer sig, isynnerhet uti
detaljer, ett icke obetydligt inflytande
af Tyskland; så framstår vid
bevis-förandet detta omsorgsfulla samlande
af data äfvensom den symboliska
exe-getik, som under samtiden uli det
ö-stra grannlandet lärts och lärdes af
Herder, Fr. Creuzer, bröderna Grimm
m. fi. Det hela är i synnerlig grad
egendomligt och anslående, och
derjemte vetenskapligt; det är måhända
denna del af arbetet som skänker
författaren det mest grundade anspråket
att helsas såsom ett af århundradets
mest omfattande snillen.
Men återtagom tråden af framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
