- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
298

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’298

"Ty fallen är den, som tapprare var:
Bastarden är segrare vorden.
Beväpnade tjufvar skifta nu
Den fria brittiska jorden.

"Den simplaste lurk från Normandie
Skall namn af lörd sig taga;
Vi sågo en skräddare från Bayeux
Guldsporrar på sig draga.

"Ve den, som nu är Saxare!

0 tagen er väl till vara,

J saxiske lielgon i himlens höjd,
J ären ej utan fara!

"Nu veta vi hvad den komet betydt,
Som vi i år sett rida
Så blodröd på en qvast af eld
Kring himmelens rymd, den vida.

"Vid Hastings i fullbordan gått
Hvad detta tecken bebådat:
Vi hafva varit på fältet der
Och liken noga beskådat;

"Vi hafva sökt, ocli sökt öfverallt
Tills allt vårt hopp försvunnit —
Den fallne konung Harolds lik,
Det hafva vi icke funnit!"

Så talade Osgod och Ailrik;
Abboten händerna vrider,

1 djupa tankar försjunker han
Och säger sorgsen omsider:

"I skogens djup, vid Grendelfield,
Der bardernas sten är belägen,
Der lefver Edith Svanehals
1 en usel koja vid vägen.

"Hon kallades Edith Svanehals
Som ung, för sin så smärta,
Snöhvita hals. I fordna dar
Hon egde kung Harolds hjerta.

"Han har henne älskat, han har henne kysst
Och slutligen henne förskjutit.

Hvad tiden går! Väl sexton år
Ha sedan dess förflutit.

"ßegifven er, bröder, till Grendelfield
Ocli tagen denna qvinna
Med er till Hastings, nennes blick
Skall väl kung Harold finna.

"Och Mt till Wäl tham boren j då
Den döde konungen bära,
Att kristeligt här han jordas må
Och med tillbörlig ära."

Till hyddan i skogen bröderne
Vid midnatt hunnit hade:
"Vak upp, o Edith Svanehals,
Och följ med oss!" de sade.

"Normannernas hertig Wilhelm kar
Vid Hastings seger vunnit;
Vår här är slagen. Konungen sjelf
Sin död i striden funnit.

"Kom med till Hastings’ hed — så har
Vår abbot befallt. Vi böra
Uppsöka der konung Harolds lik
Och det till klostret föra."

Edith hon svarar icke ett ord,

Ur stugan ut hon skyndar

Ocli följer på väg. Hennes grånade hår,

Det flög för nattens vindar. .

Och genom skog och snår och moras
Med bara fötter lion skrider;
Vid dagens gryning hunno de fram
Till Hastings’ hed omsider.

Liksom en svepduk, dimmor ännu
Valplatsen öfvertäckte;
Högt skriande flögo trastarne upp,
Utur sin slummer väckte.

Kringströdda på hedens blodiga mark
Mångtusende lik de sågo,
Som nakna, utplundrade, sargade vildt,
Bland stupade hästar lågo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free