Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’299
Barfotad vadar Edith i blod,
Bland liken hon väg sig banar;
Med blickar, hvassa som pilens udd,
Kring fältets rymd hon spanar.
De glupska korparne kunde hon blott
Med möda undanjaga.
Med tröttad gång i hennes spår
De begge munkarne draga.
Hon söker och söker. Dagen flyr
Och aftonen förflyter —
Då plötsligt ett förfärande skri
Ur hennes bröst sig bryter.
Ty funnit har Edith Svanehals
Sin kung, der han låg slagen.
Ilon gret ej, hon sade icke ett ord,
Hon kysste de bleknade dragen.
Hon slöt kung Harold uti sin famn,
Hon kysste det lockiga håret,
Hon kysste, uppå hans blodiga bröst,
Det djupa banesåret.
Osgod och^Ailrik emellertid
Trädstammar uppsökt hade
Och gjorde en bår, på hvilken de
Den döde konungen lade.
Till klostret återförde de nu
Kung Harold uppå båren;
Edith hon följde, i deras väg,
Sin kärleks lik i spåren.
Hon sjöng på fromt och barnsligt vis
En likpsalm för den döde —
Den ljöd så hemskt kring Hastings’ hed
I natten, mörk och öde.
Rörande ämnet för denna märkvärdiga,
i folksångens enkla tonart hållna ballad
bifogar förf. följande upplysande stycke
ur Aug. Thierry’s bekanta historiska
arbete öfver Englands eröfring af
Norman-nerne (Ifistoire de la couquèle de tAmjleterre
par Jes Xarmands):
Honung Harolds begrafning:
"Tvenne saxiske munkar, Osgod och
Ailrik, utskickade af abboten i klostret
Waltham, begärde och erhöllo tillåtelse att
till sin kyrka förflytta sin välgörares stoft.
De vandrade bland högar af utplundrade
och både kläder och vapen beröfvade lik;
de undersökte omsorgsfullt det ena efter
det andra, men kunde icke finna den de
sökte; till den grad hade han blifvit
vanställd af sina sår. Sorgsne och
misströstande att på egen hand lyckas i denna sin
efterspaning, vände de sig till en qvinna,
som Harold hade älskat innan han blifvit
konung, och bådo om hennes biträde.
Hennes namn var Edith och man kallade
henne "den sköna med svanhalsen" (la Be/le
au com de cytjne). Hon följde de begge
munkarne till slagfältet och lyckades bättre än
de att upptäcka liket af den hon fordom
hade älskat."
K. C.
En theaterrepresentation på
Shakspeares tid.*
Vi bedja läsaren för några
ögonblick försätta sig icke mindre än två
och ett halft sekel tillbaka i tiden,
till Shakspeares eget tidehvarf, och
med ledning af en spirituell fransysk
författare, Philarète Chasles, kasta en
* I föregående häfte lofvade vi denna
gång meddela en teckning af Shakspeares
lefnad och författareverksamhet. Sedan
dess hafva emellertid biografiska detaljer
rörande den store skalden varit synliga i
trenne af landets mest lästa tidningar, och
vi föredraga derföre att bjuda våra läsare
ofvanstående karakteristiska och i många
afseenden upplysande konturteckning af de
theatraliska förhållandena under
Shakspeares tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
