Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’330
kan svaret svårligen inskränka den
till någon viss. Alla togo del i den
litterära rörelsen, från den friborne
ij Romaren till den frigifne slafven, från
statens högst uppsatte män till den
simple borgaren, unga och gamla,
och icke minst fruntimren. Litterära
och vetenskapliga frågor utgjorde vid
alla möjliga tillfällen det vanliga
saul|| talsämnet. Isynnerhet sökte man vid
|| sällskapliga sammankomster dermed
underhålla sina vänner och gäster.
Konsten att spirituelt anordna ett
gästabud var en af de vigtigaste
for-i driugar den sällskapliga
sammanlef-naden uppställde, och utmärkta
skriftställare aktade icke under sin
värdighet att meddela reglor derför. Den
j lärde Varro gaf den regeln att
gästernas antal från gracernas icke
borde öfverstiga musernas; framförallt
skulle de så väljas, att man
gemensamt kunde underhålla sig med
hvarandra och en allmän konversation
ega rum. Vid dessa tillfällen visade
sig isynnerhet den sydlänningen
egendomliga lättheten att tala; här, om
någonstädes, framträdde den
eleganta samtalston, den fyndiga förmåga
I att angenämt och underhållande
be-I rätta, den fina, träffande qvickhet,
I "det blott inom stadsmurarne
vexau-’ de salt", öfver hvilken den äkta
Ro-1 maren med rätta var så stolt, och
l| hvilken han under benämningen
"ur-’ banitet" ensam för sig tog i anspråk.
Den som framför andra var i
be-I sittning af denna förmåga var
allmänt eftersökt, och Martialis varnar
i ett täckt epigram (VII, 76) en så-
dan person att icke fatta alltför stort
behag till sig sjelf; "tro icke", heter
det, "att man älskar dig, man söker
dig blott för det nöje du bereder."
-— Ehuru vid dessa samqväm den
sällskapliga glädjen icke sällan sökte
sin näring af mindre värdiga föremål,
såsom yppiga danser och slippriga
mimer, hörde dock i mera utvalda kretsar
till regeln endast sång, musik,
deklamationer och föreläsningar. Af
dessa sistnämnda, hvilka vanligtvis
gällde utmärkta skaldeverk eller af
någon bland gästerna författade
poesier, erhöll samtalet sin egentliga
riktning och rörde sig mest kring
esthetiska och litterära frågor. Så
mycket man än begagnade detta som
medel att tillfredsställa sin fåfänga
och lysa med kunskaper och
snillrika reflexioner, samt ofta förirrade sig
till spetsfundigheter och tomma
hårklyfverier, medförde dock utan
tvifvel dessa samqväm en djupt
bildande inverkan af angenämaste art,
hvilken icke ens lät känslan af att man
bildade sig förnimmas (Mart. XII.
prooem.: bibliothecas, theatra, convictus,
in quibus stuilere se voluptåtes non
sen-tiunt).
Här och på theatrarna, der man
älven samtalade öfver litterära frågor,
voro de ställen, der också damerna
kunde taga del i densamma. Att de
med stor ifver omfattade icke blott
den belletristiska litteraturen, hvilken
dock naturligtvis hade att tagna sig
åt deras öfvervägande ynnest, utan
äfven togo liflig del i grammatiska,
filosofiska, theologiska och tilloehmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
