Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’329
hållandet olika under olika kejsare
och tider af större fortryck bjödo
äfven härvid iakttagandet af större
varsamhet. Dock är det säkert att
många frisinnade yttranden, hvilka
sedermera vid utgifvandet borttogos, här
obehindradt trädde i dagen. Ty
visa sig icke så sällan under
kejsarti-il den förföljelser mot författare och
|i deras skrifter, så framträda de dock
1 vanligtvis efter publikationen, då alla
exemplar man kunde öfverkomma
konfiskerades och uppbrändes. Men
här-j, igenom ökades endast publikens
nyfikenhet och exempel förekomma att
konfiskerade böcker, hvaraf ett eller
annat exemplar blifvit räddadt,
sedermera utgåfvos oeh lästes med
begärlighet. Tacitus gör med anledning
af en under Nero förbjuden skrift
följande anmärkning: "Så länge dess
’ anskaffande var förbundet med fara,
eftersöktes och lästes den ifrigt;
genom tillåtelsen att fritt egas föll den
snart i glömska." — Hvilket intryck
dessa frisinnade yttranden gjorde,
bevisas bland annat deraf att, då
under Vespasiani regering skalden
Ma-ternus offentligt föreläst sitt
sorgespel "Cato", i hvilket han, glömsk
af tider och förhållanden, låtit den
gamle republikanaren med ohöljd
öppenhet spela sin roll, det då heter,
att man följande dag talade derom
öfverallt i staden (dial. de oiat. c.
! 2). Likaså är det lätt att föreställa
sig huru djupt och spännande det
intryck måste hafva varit, som hos
å-hörarne väcktes, då under Augusti
regering Titus Lnbienus, som skrif-
vit sin samtids historia, vid dess
föreläsande förbigick vissa delar med
det tillägg, att dem skulle man först
efter hans död läsa. Deraf kan
äfven den begärlighet bedömas, med
hvilken denna skrift, på hvilken
eljest det första bokförbudet i Rom
tillämpades, sedermera mottogs, då
den under Caligula ånyo utgafs.
Härvid framgår äfven vigten af dessa
recitationer, i det att en bok, förrän
den sålunda undertrycktes, hann
blifva känd af och öfva inflytande på
en talrik krets af åhörare.
Att dock det litterära lifvet icke
dukade under för de svårigheter och
ogynnsamma förhållanden, hvilka i
följd af despotismen ständigt trädde
i dess väg, kan endast förklaras af
dess kolossala dimensioner och det
allmänt utbredda litterära intresset.
Då en mera upphöjd och frisinnad
riktning undertrycktes, kastade man
sig in på mera oförargliga ämnen och
sålunda erhöll litteraturen ständigt ny
näring, om också endast på ytan och
bredden. Att den dock under vissa
kejsare, isynnerhet Domitianus, förde
en i sjelfva verket ganska sorglig
tillvaro, kan man finna af samtida
skildringar, framförallt Juvenalis’ 7:de
satir. Huru föga inbjudande de
omständigheter voro, hvari omtyckta och
uppburna författare då lefde, skola
vi i det följande få tillfälle att
medelst bilden af ett skaldelif från den
tiden visa.
IV. ,
Frågar man af hvilken klass den
bildade publiken egentligen utgjordes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
