Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’332
ett vidlyftigt arbele, bestående jemte
excerpler ur grekiska och romerska
skriftställares verk, af upptecknade
muntliga samtal och yttranden öfver
historiska, antiqvariska, grammatiska
och litteraturhistoriska föremål, har
isynnerhet gifvit oss mången
intressant bild från denna sida af det
litterära lifvet. På boklådorna
samlade man sig för att taga kännedom
om litteraturens nyaste alster och
kritisera dem, eller ock fann man der
någon som slagit upp en bok och
anhöll om upplysningar eller erbjöd
sig att gifva sådana och framställde
svårare ställen till de närvarandes
begrundande, eller samlade sig kring
en köpare en grupp för att gifva
ho-j| nom goda råd och tvista med
bokhandlaren, som för hvad pris som
helst sade sig vilja ansvara för sina
böckers felfrihet (V, 4) o. s. v.
Vidare finna vi hos samme författare
en mängd samtal upptecknade, som
blifvit hållna än vid ett tillfälligt
besök eller ett gästabud, än på en
promenad eller en resa, än vid en
talrik uppvaktning hos kejsaren,
under det man på palatsets förgård
väntade att blifva mottagen (IV, 1),
flere andra tillfällen att förtiga.
Såsom bevis på det litterära lifvets
allmänna utbredning förtjenar
omnämnas en scen i Brundisiuin, der
Gel-lius en gång under en resa faun en
"elementarlärare" (Litteratör) "för
hopen’’’ (vulgo), eller såsom vi något
artigare skulle uttrycka oss, "det
sto-i ra publikum"’, uppläsande Virgilii
dikter och erbjudande sig att gifva de
förklaringar enhvar åstundade.
Gel-lius beler hans okunnighet, men utau
tvifvel var han god nog för sin
publik, ehuru olyckan ville att han den
gången råkade få till åhörare en lärd,
soni gjort samma sak till sitt
huf-vudstudium och icke drog i
betan-kände att med sina närgångna
frågor bringa honom i förlägenhet (XVI,
6). En dylik rolig scen, som
engång tilldrog sig i ett bokmagasin i
Rom omtalas äfven (XIII, 30).
På bibliolhekema fördes likaledes
ifrigt litterära samtal, hvilka
vanligtvis uppstodo med anledning af de
skrifter någon händelsevis råkade
läsa, och hvari af de närvarande de,
som egde eller trodde sig ega
insigter i ämnet, icke tvekade att
deltaga. Bibliotheker funnos i Rom i stor
mängd och deras högsta antal under
kejsartiden uppgifves hafva varit 28.
Det första offentliga bibliothek
grundlades efter de borgerliga krigens slut
af den berömde Asinius Pollio,
trenne nya grundades af Augustus och
likaså af de följande kejsarne flere,
bland hvilka det af Trajanus
anlagda Ulpiska bibliotheket var det
berömdaste. De befunno sig dels på
Capitolium, dels i det kejserliga
palatset, dels i templens försalar. Att
man från dem kunde till låns erhålla
böcker för enskildt bruk är lika litet
i tvifvel underkastadt, som att i dem
sammankomster voro tillåtna. Deras
förvaltniug var anförtrodd åt
vetenskapligt bildade män, hvilka hade till
uppgift att ordna dem så, att de
kunde blifva så allmänt ny ttiga som möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
