Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’835
just ej vore tillräckligt att bevisa, det
Plinius ej var född till skald, det
dock nogsamt häfdar sin
bestämmelse att tjena till surrogat för en
middagslur. Han berättar vidare med
hvilket allmänt bifall denna
diktsamling blifvit af hans vänner mottagen
och huru allmänt de deri
förekommande styckena lästes och sjöngos.
Han höll tillochmed till godo med
det smicker, hvarmed han af några
Greker undfägnades, hvilka sade att
de enkom för den bokens skull lärt
sig latin. Brefvet slutar med
följande ord: "Jag talar icke om mitt,
u-tan om andras omdöme, och må nu
vara att de döma riktigt eller
misstaga sig, skänka de mig dock nöje.
En sak önskar jag blott, att
nemligen efterverlden måtte döma eller
misstaga sig på samma sätt."
Efterverlden kan dock, som det vill
synas, icke synnerligt beklaga sig
öfver att hafva blifvit befriad från
båda delarne. I en sannare dager och
i hela älskvärdheten af sin karakter
visar sig deremot Plinius, då han
enthusiastiskt prisar landtlifvets lugn
och behag på en af sina villor,
Lau-rentinum. "Der talar jag blott med
mig och mina böcker", säger han i
ett annat bref till en vän (I, 9); "o
sanna och rena lif, o ljufva och
ärofulla lugn, skönare kanske än
hvarje slag af verksamhet! O haf, o
strand, min verkliga och stilla
studerkammare, huru mycket gifven j
tnig icke att tänka på, huru mycket
att skrifva om!" Detta bevisar vida
mer än hans verser att han egde ett
poetiskt, for naturens skönheter
öppet sinne.
Såsom ett motstycke till denna
litterära dilettantism och för att gifva
en bild af ett det mest storartade
otium sapientis, vilja vi meddela den
skildring samme Plinius lemnat af sin
morbroder, den äldre Plinii
sysselsättningar (111, 5). Och då böra vi
tillika erinra oss, att denne man var
en af rikets högsta embetsmän, amiral
för flottan i Misenum. Mer än
något annat tjenar också Plinii den
äldres litterära verksamhet till att gifva
en föreställning om den rikedom och
mångfald af idéer den dåvarande
bildningen medförde, samt i huru hög
grad den var uttrycket för en bel
verldskultur. — Efter att hafva
uppräknat sin morbroders skrifter i
krigsvetenskap, biografisk skildring,
krigshistoria och allmän romersk historia,
rhetorik och grammatik, af hvilka
arbeten ett upptog 20, ett annat 31
böcker och ett tredje utgafs i sex
skilda delar, samt efter att till sist
hafva omnämnt de 37 böckerna
naturalhistoria, om hvilket arbete han
träffande yttrar, att "det är lika rikt
som naturen sjelf", öfvergår
brefskrif-varen till att skildra det sätt, på
hvilket Plinius d. ä. indelade sin tid.
Om nätterna började han sina studier
långt före dagningen, redan från
sjunde, åttonde, tillochmed sjette timmen
(kl. 1, 2 eller redan vid midnatt).
Förrän dagen inbröt gjorde han
kejsar Vespasianus, som äfvenledes
arbetade om nätterna, ett besök och
begaf sig derifrån till sina embetsgö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
