Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’344
slaf. sitt bländande ljus ner på den
urblekta, hvitskimrande
stenläggningen, och hettan var odräglig. Jag
var glad öfver min väns projekt att
taga in på ett närbeläget kafé med
ett bredt rödt och hvitt soltak, i
hvars behagliga skugga en sömnig
kypare som bäst höll på att med en
yfvig grönskande qvast undanjaga
flugor, medan ett par tre fremlingar,
hvilka likt mig uppehöllo sig i Kom
under denna ofashionabla årstid,
sutto ett stycke längre borta rökande
sin cigarr och läppjande på ett glas
lirnonad eller sorbetti med is. Det
var icke allenast den tid på dagen
då, enligt ett italienskt ordspråk,
endast galna hundar och Engelsmän
ha monopolium på att röra sig ute
på gatorna; de var i medlet af
Augusti, den mest ohelsosatnmu delen
af året i de romerska staterna.
Croo-ke hade, enligt hvad jag af hans
re-sonnementer kunde uppfatta, redun i
tre års tid tillbragt i Rom både
sommar och vinter; han frågade mig nu
leende huru jag vågade uppehålla mig
i den eviga staden under denna heta
och af fremlingar så mycket
fruktade årstid.
"Min vistelse här blir icke lång",
svarade jag skrattande. "Skolan
begynner åter den 18 i nästa månad,
och jag måste vara på min post
samma dag, då klockan ringer till
morgonbön."
"Skolan?" frågade Crooke med en
blick af förvåning.
"Ja", svarade jag, icke utan att
smått rodna, fruktar jag, "men ni
bör icke tro att. jag återgått till
något slags status pupillaris. Jag har
endast, och det helt nyss, blifvit
utnämnd till lärare vid St. Winnipeg’s
skola och skall tillträda min
befattning vid sommarferiens slut. Ingen
dålig tjenst — och just jemnt så god
som mina meriter läto mig hoppas
på, ehuru den visst icke är hvad jag
plägade drömma om då vi som
pojkar lefde tillsammans i Oxford. I
hvarje fall måste jag skynda, ifall
jag, såsom ämnadt är, ännu skall
hinna "göra" både Rom och Neapel.
"Ah", sade min fordne vän, "ni
tänker härifrån resa till Neapel?"
1 Så skämtande jag än hade talat
om min anställning vid St.
Winnipeg^ åldriga och så betydande
stiftelse, hade dock denna plats varit
mig allt annat än likgiltig. Först
efter inånga svårigheter och
bekymmer och endast genom ifrig
bemedling af flere vänner hade jag
erhållit denna befattning, som lör en ung
prest verkligen var en lycka att ega.
Jag hade ännu mitt klassiska
kunskapsförråd ganska väl i behåll,
medan andra vida utmärktare studiosi
än jag längesedan låtit sina insigter
åt delta håll förrosta likt ett
gammalt obrukbart svärd; och kunde jag
nu blott undervisa i hvad jag förut
visat mig kunna inhemta, och skulle
det lyckas mig att vinna gossarnes
aktning och förtroende, så hoppades
jag att icke blifva ovärdig den
ynnest jag rönt af styresmännen för
denna gamla och ståtliga skola. För
öfrigt fann jag der en nog rymlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
