Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’346
sande fremlingar — i sjelfva verket
alls icke förstå att skilja agnarne
från hvetet.
I detta afseende var det för mig
på det högsta välkommet att här
sammanträffa med min gamle vän
Crooke. Han hade sagt mer än sannt,
då han försäkrade mig att han
kände Rom så godt som utantill. Han
tillade att han hade godt om tid
(hans fjenstebefattning — hvari den
egentligen bestod vet jag icke —
tycktes icke höra till det arbetsdryga
slaget) och han bad mig vara
öfvertygad att det skulle göra honom ett
nöje att vägleda mig till det bästa,
till "gräddan" af den outtömliga
rikedom af fornminnen Rom innesluter.
"Afskeda din laquais de place",
sade Crooke, "ocli antag mig såsom
frivillig i samma egenskap. Var
säker på att jag icke skall låta gräset
vexa under dina fötter. Du skall
komma att "göra" den eviga staden
på kortare tid än någon
Yankee-tu-rist, som på en månad eller par
öf-verrest till Europa för att der
qvarlemna sina tre tusen dollars."
Crooke höll ord och visade sig
vara en både insigtsfull och nitisk
vägledare. För min del fann jag
naturligtvis stort behag uti att ledsagas
genom den ålderdomliga och
underbara staden af en studerad person
och Engelsman, i stället för den
gamle snusande Mentor, hvars plats han
intagit och som tillskref alla
byggnader kejsar Nero och alla målningar
Rafael. Min gamle kamrat visade
sig mot mig synnerligen artig och
fl
uppmärksam, men det var någonting i
i hans sätt som föreföll mig
besynnerligt och stundom ingaf mig den
tro att han för en eller annan orsak
spelade en antagen rol. I andra
ö-gonblick förebrådde jag mig sjelf
’. dessa misstankar: — af hvad skäl
kunde väl Crooke underkasta sig det |;
icke ringa besväret att följa mina steg
genom kyrkor oeh palatser, genom L
; Vafican och arena — af hvad skäl,
■ om icke af pur tillgifvenhet och
håg-koinst af vår fordna vänskap?
I sjelfva verket hade han ju också
intet att i egentlig mening vinna på
vår förnyade bekantskap. Crooke
var allt annat än parasit och afböjde
alla inbjudningar att intaga någon
middag med mig på mitt hotel. Lika
litet tillät han mig någonsin att er- |
lägga mer än hälften af kostnaderna
för våra åkdon eller båtarne på
Ti-bern. Tanken på att Crooke
önskade få låna penningar af mig, hade
varit fullkomligt absurd: han visste j
alltförväl att jag hade intet till
öfverflöd, och sjelf tillhörde ban
dessutom en ganska bemedlad familj som
’ synbarligen icke lät honom
någonting felas. Icke heller kunde jag fin- |j
na att han skulle hyst någon afsigt
att göra mig till proselyt. I början
stod jag det oaktadt på min vakt.
beredd att leverera batalj, och
väntade i hvarje ögonblick att bli
bombarderad med ett groft artilleri ur
Hieronymus och Augustinus, eller att
undermineras medelst en fint
spunnen bevisning ur Pascal eller
Fénélon. Men till min stora fägnad vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
