- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
348

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’348

volut som jag mycket väl kunde
bära på mig, och för resten egde jag
endast att aflemna dem i ett
obemärkt hus i en af Neapels förstäder.
Det var alldeles underbart, hvilka
välsignelserika följder den säkra
framkomsten af dessa bref skulle medföra!
De skulle återförena stridiga, åsigter
ocb tillvägabringa enighet, de skulle
trösta dem som vore nära att förgås,
återupplifva hoppet hos de
bedröfvade, hämma blodsutgjutelser och, med
ett ord, lyckliggöra en hvar utan att
det minsta skada någon. Men så
j hårdt och godtyckligt vore den
sti-balpinska regeringens tyranni, att
dessa bref, oaktadt sin
välsignelse-bringande beskaffenhet, otvifvelaktigt
blefve tagna i beslag, i fall de icke
hemligen framfördes t. ex. af en
Engelsman, som svårligen kunde
miss-; tänkas att — —

"Stopp, min gosse!" inföll jag här,
och jag kände i detta ögonblick
huru bloden rusade upp till mina
kin-! der — "stopp, Crooke, och tala icke
vidare om några statshemligheter, ty
jag inser, att vi aldrig skola tänka
lika i den sak, hvarom nu är fråga!
Du har alltid varit klokare än jag,
och jag bar icke glömt hvilka
utmärkta tal du fordom plägade hålla
under våra akademiska debatter i
Oxford. Du har också nu, såsom
sig bör, framställt din sak alldeles
förträffligt, och jag vill gerna tro att
du sjelf tror på sanningen af
hvartenda ord du yttrat. Men, förlåt mig:
jag är Engelsman, från topp till tå,
och — jag kan ej gå in på försla-

get. Jag kan ej förmå mig att tro,
att Piemoutesarne äro afskyvärda
inkräktare, att munkarne och
stråtröf-varne i det neapolitonska
konungariket äro lidande helgon, konung
Bomba en landsflyktig martyr, Ilalia
unita en myth. Och hellre än jag |
åtager mig alt forsla fram ett enda
bref, som kuude bidraga att återför- ;
sänka dessa stackars Neapolitanare i !
träldom och barbari, åt hvilka de så !
länge varit prisgifna, hellre vill jag j
— jag bekänner det utan omsvep — I
för all lid afsäga inig nöjet af vår
vidare sammanvaro på italiensk jord." ,

Jag begynte denna, mot min
vana, särdeles långa och högtidliga
oration med osäker och stammande röst, |
men jag kände mig ined hvarje ord
allt mera lifvad och talade slutligen i
med bela värman af en innerlig
öfvertygelse. Så obekant jag än var
med förhållandena i detta land och
så litet jag varit i tillfälle att utbvla
åsigter med infödde Italienare, hade
jag dock sett och hört nog för att
öfvertyga mig om att en ofantlig
majoritet inom nationen af själ och
hjerta var tillgifven sakernas nya
ordning, och alt rik och fattig lika
lifligt hoppades på att en ljusare tid, i!
än Italien under århundraden
upplef-vat, nu småningom skulle randas för 1
bela landet. Öfverallt hade jag tyckt
mig förmärka huruledes industrin
redan börjat uppblomstra i ny och frisk
fart, huru det både andliga och
materiella grus som en sekellång
förstörelseprocess qvarlemnat småningom 1
begynt undanrödjas af den riya regi- J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free