Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’351
utan af ämbetsgöromål uppehölls
inom sitt erkestift. I hans ställe
gjorde hans syster på det mest
utmärkta sätt les homeuri i palatset. Hans
syster och en hans nièee, af hvilka
den sistnämnda ansågs för en af Roms
största skönheter, hade mottagning i
afton, och Crooke hade utverkat sig
tillåtelse att vid detta tillfälle införa
mig.
Jag gaf till en början ett.
undvikande svar. Det var en het,
qval-rnig dag, och jag hade för sista
gången gjort min rund genom
målningsgallerierna; jag hade sedan
morgonen inspekterat de beundransvärda
kabinetterna i Doria-galleriet och
kände mig trött och utbråkad. Crooke
åter tycktes vara outtröttlig. Jag
hade för öfrigt redan förskaffat mig
biljett för afresan, som skulle ega
rum tidigt följande morgon; allt var
klart och jag var ordentligen bokförd
såsom n:o 3 uti första kupén af en
gammal grön diligens, destinerad till
Neapel. Jag hade derföre nu helst
föredragit en natts ostörd hvila; jag
kände mig ganska litet frestad af min
väns berättelser om de rika skatter
af antik bildhuggarkonst, af
byzantinska mosaiker och grekiska intaglier,
dem kardinalens salonger inneslöto
inom sina marmorväggar och jag var
till en böljan fullkomligt döf för det
beröm hvarmed ban utbredde sig
öfver den nobla värdinnans skönhet och
behag. Crooke var dock alltför
enträgen för att jag i längden skulle
kunnat motstå hans böner,
isynnerhet som det var sista aftonen för vår
sammanvaro och jag gerna önskade
att på den mest väuskapliga fot
skiljas från min välvillige cicerons: jag
lät derföre, ehuru icke utan halfhögt
knot, förmå mig att ännu en gång
göra toilett, och vi styrde våra steg
till Palazzo Campobasso.
Aftonsamqvämet i kardinalens
familj skiljde sig i mer än ett afseende
från de enformiga och stela soiréer,
hvilka jag tidigare hade bivistat i
Rom. Det. ofantliga palatset var
praktfullt upplyst; betjeningen
välklädd i livréer, hvilka visserligen
voro något, groteska, men tillika voro
rika och nya. Musik saknades icke
och en riklig buffet var uppdukad.
Gästernas antal var högst betydligt
och man såg bland dem mot
vanligheten många nya ansigten — bland
fruntimren flere verkliga typer af
romersk skönhet. Det var med ett ord
en i allo fashionabel
mottagningsafton, med rena kort på borden, i
stället för de välomtummade lekar jag
sett begagnas vid andra tillfällen och
dem de gamla grefvarne och
abbéerna säkert redan igenkände på
blotta yttre sidan. Vaxljus brunno,
förfriskningar, verkligen ämnade att ätas
och drickas, blefvo kringburna; man
sjöng och musicerade; toiletterua
voro eleganta. Rummen voro
praktfullt inredda à la Louis Quinze, oeh
konstalster af hvarjehanda slag
förefunnos till större mängd än Crooke
någonsin låtit mig ana till.
Min vän presenterade mig för
kardinalens syster, en styf. gammal dam
i sammet och diamanter, hvars namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
